Sanningen som hämnd

För en tid sedan fick jag förslaget att fixa en hemsida för att skriva om allt jag blir arg på, vilket inbegriper sådan som skett, sker och med all sannolikhet kommer att ske. Från hemsida var inte steget långt till hämndsida. Jag ville ju ge igen på något sätt, genom att helt enkelt tala om vad som skett. Eftersom de flesta verkar föredra döden framför att utmålas i en dålig dager, kände jag att jag var på rätt väg. Jag skulle få skriva av mig lite och i bästa fall få något sagt också.

fredag 5 mars 2010

Vad är det för fel på Maud Olofsson?

RUT och ROT är bidrag. Det är ju egalt om man gör avdrag eller om man betalar in hela beloppet och får tillbaka det. Det är samma pengar men man använder värdeladdade ord för att lättare kunna styra pengarna dit man vill... eller från. Hjälper man någon kallas det bidrag… om det inte gäller industrin förstås. Då heter det industristöd. Vad heter det när man avlönar politiker och andra beslutsfattare som inte gör skäl för sin lön utan pekar nedåt i organisationen då något ska göras eller då något går fel? Vad kallas det att ansvarsbefria vissa personer på vissa poster… samtidigt som de har mycket höga löner och andra förmåner?
I en tid då tusentals sjuka berövas sina försäkringspengar, plågas och förnedras. Då arbetslösa får leva på svältgränsen och då människor hamnar i permanent utanförskap därför att man vill skapa en marknad för inkassoföretag som tjänar förmögenheter på andras olycka...

Då har Maud Olofsson mage att ställa sig framför kameran och med sitt ständigt belåtna flinande puffa för bidrag till folk för att de ska få hjälp av de nyfattiga att rasta sina hundar.

måndag 1 mars 2010

Vem är förvånad över detta?

Nu har fackförbundet ST presenterat resultaten från den omfattande enkätundersökning som gjorts hos deras drygt 3500 medlemmar på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Läs här

Resultatet är naturligtvis ingen överraskning för kritiker eller för medlemmarna i nätverket RESURS som sedan lång tid, men framförallt sedan tidiga hösten 2009, haft gott om material att lägga fram. Mycket av detta material har utgjorts av de många erfarenheter och berättelser från sjuka som löpande har tillförts nätverket. RESURS medlemmar har med gemensamma ansträngningar naturligtvis punktmarkerat alla aktörer i och runt utförsäkringshärvan samt tagit del av så gott som allt sagt och skrivet, för att i möjligaste mån försökt sprida denna information. Observera att nätverket är politiskt obundet och har ägnat mycket energi åt att framhålla saklighet och en god ton hos sina medlemmar, som av förklariga skäl haft anledning att vara mycket upprörda. Jag vill gå så långt som till att framhålla RESURS och dess initiativtagare som något av det bästa och finaste som hänt landet på mycket länge. Jag bugar för dig Jenny Fjell!

Det finns ett antal andra nätverk och organisationer som fokuserat på de sjuka, men vi får inte glömma bort de arbetslösa och de många skuldsatta som ofta är en produkt av svensk politik och fritt härjande inkassoföretag. Det handlar bara om olika offer för samma system.


Men detta då?

Dessvärre har intresset hos massmedia varit svalt, även om Aftonbladet faktiskt har öppnat upp för insyn i rätt riktning. Vissa menar att man tillrättalagt och vinklat information där, men personligen kan jag inte se det. Artiklarna är författade av de undertecknade. Det jag skulle kunna anmärka på, är att det borde ha funnits mer plats och större möjligheter att möta upp mot det förtal och den rent missvisande information vi matats med av Husmark, Axén, Littorin och Riviére med fler. Tankesmedjan Timbro är ett av deras ”samarbetspartners”.
De få debatterna och frågestunderna i TV har på intet sätt gett någon av inblandade politiker adekvat motstånd. Snarare har de haft motsatt effekt eftersom man har kunnat älta sina mantran och undvika de få och enkla frågor som ställts. Axén & Co skåpar man nämligen ut på nolltid med rätt inställning. Det går inte att i längden dölja lögner.

Något rent märkvärdigt i många politikers och myndigheters roll, är att det finns en slags uppblåst uppfattning om att inget som kommer underifrån kan tillföra något av värde, om det inte handlar om någon person eller grupp man själv tillsatt eller som redan ingår i spelet. Det verkar viktigast att upprätthåla ett maktmonopol samt av mer personlig karaktär.

De som faktiskt haft kunskaper har inte fått göra sig hörda. De har blivit bortfösta och man har gjort allt för att tysta ner dem och undvika deras närvaro i debatten. De har blivit flitigt övervakade. Gunnar Axéns och Helena Riviéres vidriga utspel mot en privatperson som vågade ställa sig upp, visar med all önskvärd tydlighet hur lögner och retoriska skamgrepp utgjort Moderaternas främsta verktyg. Det svenska folket borde ha stormat mot detta och kräva dessa politikers omedelbara avgång. Det hör till en demokrati.

I övrigt har frontfiguren Gunnar Axén kunnat kläcka ur sig vilket skräp som helst utan att bli rättvist angripen av vare sig media eller partikamrater. En PR-konsult borde faktiskt kunna prestera mer än goddagyxskaft som svar på alla frågor… Att genomskåda aktuella texter och artiklar har egentligen varit så larvigt enkelt att många blivit allvarligt oroade över hur det är ställt hos våra främsta politiker och Sveriges riksdag, samt hos folket. Förklaringen måste ligga i att man inte kunnat föreställa sig hur illa det verkligen är ställt, hur till synes friska människor kan bete sig på detta vis.

Vid en närmare granskning eller vid en "totalpresentation" kan man lätt se hur fokus har förflyttats från viktiga och mer svårupptäckta skeenden och företeelser hos vår regering, till en slags häxförklaring av sjuka för att skapa motsättningar hos folket. Lätt som en plätt, ty många älskar att kasta skit på andra och främst dem som är lättast att angripa. Dessbättre finns det eldsjälar som ser vad som sker… och sanningen träder sakta fram ur dimman.