På begäran- relationen mellan hämnd och dumhet

Det har visat sig att det kan bli lite svårt att koppla ihop begreppen: dumhet, ointelligens, ondska och hämnd. Jag använder dem gärna, och i den ordningen, men ni har naturligtvis rätt att kräva en förklaring.

Nu kan jag säga att jag gärna använder mig av "stipulativa" definitioner, samt utan att berätta det. Det låter häftigt för den som inte vet vad det betyder, vilket jag kan utnyttja om jag vill vara dum eller elak. Men nu är jag för klok för att slänga mig med ovanligare ord då jag vill säga något (vilket även passar mig bra eftersom jag kan så många). Dessutom är jag en vänlig själ. Så vänlig att jag har blivit arg... Kommer du ihåg vad jag pratade om nu?
En stipulativ definition innebär: "Så här menar jag när jag säger xxx", i motsats till en lexikalisk definition som är vedertagen och kan hittas i just lexikon.
Ett exempel på en person som nästan uteslutande använder sig av stipulativa definitioner, utgörs av min nuvarande favorit Gunnar Axén... Han gör dock misstaget att lika ofta blanda ihop dessa med de lexikaliska.

Nåväl, en/min definition av "dum" - det att onödigtvis handla utan kunskap - har jag dragit. Men uttrycket blir ju inte aktuellt med mindre att man misslyckas med det man företagit sig, eller? Håller man färgen kan faktiskt folk tro att man är ett geni... man själv också. Många goda exempel på det här hittar man företrädesvis hos grabbar mellan tretton och tjugofem.
Vad jag just nu är ute efter, är när någon gör något ont och elakt. Det behöver ju inte alls innebära att det är dumt per definition... utom vid ett delikat tillfälle. Nämligen när någon tar hämnd. På så sätt kan en ond gärning vara jättesmart ganska länge innan vederbörande kommer på att h-n varit just dum. Ju mer tid som förflutit, desto mer blir det nu att fundera på.
Härmed har jag lyckats koppla ihop begreppen dum och hämnd.

Hur är det med ondskan då? Ont är väl ont och eventuellt elakt, kan man tänka. Ja, det är väl riktigt så länge det handlar om medvetna handlingar, alltså där personen eller personerna är onda eller elaka. Här bör vi kanska göra skillnad på ond och elak också, där jag själv anser att elak och elakt beskriver något eller fler tillfällen, medan ond och ondska handlar om en karaktär och ett eventuellt kroniskt tillstånd.
Men sedan har vi de omedvetna handlingarna, där någon kan begå en ond handling eller genom sitt sätt att leva och vara, kan göra ont. Man kan ju i all välmening göra något som skadar någon eller något. Detta är kanske mest typiskt då föräldrar av kärlek och i välmening köper tonvis med godis, eller ger barnen mer frihet än de klarar av. Konsekvenserna av den goda handlingen göra ont eller skada, och ibland kanske mer ont än om den varit avsiktligt ond. Man har ju viss kontroll med avsikter, vilket man saknar då det handlar om omedvetenhet.

När jag sitter och skriver om det här kommer jag in på betydelsen av begreppen egocentricitet, egoism kontra altruism, alltså oegennytta/kärlek till sin nästa.
De två första ego-begreppen har jag upptäckt att många inte håller isär. Därför tänker jag ge dem eget utrymme vid tillfälle.

Avslutningsvis kommer vi fram till begreppet intelligens. Jag gör inget väsen av det för jag har egentligen inte nosat så mycket på det området. Jag har tidigt upplevt att det råder en viss övertro på betydelsen av att vara intelligent, vilket har irriterat mig oerhört. Man måste ju ifrågasätta innebörden av det uttrycket då många uppenbarligen lätt beter sig dummare ju intelligentare de anser sig vara. Det finns till och med ett ord för dessa, nämligen "intelligensaristokrater". Jag har därför hittat på begreppen "negativ intelligens" och "negativ utbildning". (Det kanske redan finns, men så länge jag är omedveten om det så kan i varje fall låtsas.) Men dessa får jag också ta vid ett annat tillfälle.

Jag nöjer mig för stunden med att intelligens får stå för snabbhet, generaliseringsförmåga och viss fantasi eller kreativitet. Får väl sätta mig ner och läsa på, om och när det krävs.

Var ska jag börja? - En inledning.

Har du tänkt på hur mycket dumt det finns? Det finns dumheter av alla de slag, allt från små vardags-dummisar som de vi ideligen kan observera i trafiken eller på stan, till katastrofal dumhet som vi oftast kommer i kontakt med via samhälleliga funktioner eller då vi slår på nyheterna. Vi råkar ut för dem i köerna då någon bara MÅSTE stå så nära att man riktigt kan höra näshåren rassla av deras nosande då du försöker smyga med din kontokortskod. De slukar varenda milimeter du rör dig framåt eller ligger fem meter bakom dig då du kör bil, oavsett var du kör eller hur fort det går. Detta trots att det är helt tomt bakom och fanskapet inte ska om. Det är sådant de (iglarna) förmodligen inte tänker på. Bortsett trafikdummisarna är de här ofarliga. Då är det värre med det stora antalet människor som nyser i händerna och kladdar jocket på allt de kommer åt... utan att vara medvetna om det. Man kan tycka att det inte borde vara så långt mellan tanke och hand-ling. Men det är det ofta... i den mån handlingen föregåtts av någon tanke. Ibland är det bara långt, liksom.

En bekant frågade mig vilken halvmeter som var längst. Vi hade just pratat om känslor och ändå var svaret så kraftfullt i sin enkelhet. Hon menade att det var sträckan mellan hjärna och hjärta. När vi nu är inne på ett av mina favoritämnen skulle det vara på sin plats att fråga efter den längsta metern, om inte svaret redan var givet.

Här har vi redan kommit åt själva kärnan i betraktandet av många problem och frågeställningar. Förhållandet mellan tanke, känsla och handling är intressant. Inte enbart då man betraktar sambanden mellan dem, utan då man spånar över konsekvenserna av själva ordningsföljden.

Nå, vad finns det mer för dumheter och hur ska man betrakta detta viktiga ämne? Jag kan garantera att den här källan är fullständigt bottenlös. Sättet att betrakta vår verklighet skiftar och jag ska försöka hålla mig till mitt eget synsätt. Jag kan absolut inte luta mig mot långa och djupa studier i något av de ämnen jag tar upp, knappt i några andra ämnen heller. Så, det jag babblar om baseras på mina erfarenheter och upplevelser, till vilka jag lagt en slags slutledningsförmåga, eller i vilket fall en sådan ambition. Jag har snappat upp en del tankestöd här och var som jag använt som en slags hörnstenar. Jag säger väl något om dessa emellanåt, separat eller invävt någonstans. Jag vill lämna öppet för att få justera i texterna. Om och då jag skulle ha skrivit något dumt, menar jag. För det kommer jag med all sannolikhet att göra. Hjälp gärna till förresten! Gillar jag inte det jag läser så har jag makten att gallra.

Då det gäller de samhälleliga funktionerna, politiker inbegripna... (Men blanda nu inte ihop "funktioner" med "fungera" i vanlig bemärkelse.)) är det bra att ha lite på fötterna. Jag tänker på en viss förståelse för mänskliga mekanismer och egenskaper som är knutna till psyket... såsom... ja så gott som allt.
Personligen ser jag en fördel med att kunna förklara och förstå att så mycket av det man upplever faktiskt ligger utanför ens egen kontroll. För tänk bara hur man skulle må om man trodde att andras fel och dumheter egentligen var ens egna. Det räcker med den sjukdom eller det kraftfulla illamående som kan drabba oss genom uppfattningen av att det är någon annan som verkar göra sitt bästa för att förstöra våra liv. De behöver inte vår hjälp.

Jag har lämnat förslag till en definition av dumhet: "Det att onödigtvis handla utan kunskap". Fundera gärna över den.