På begäran- relationen mellan hämnd och dumhet

Det har visat sig att det kan bli lite svårt att koppla ihop begreppen: dumhet, ointelligens, ondska och hämnd. Jag använder dem gärna, och i den ordningen, men ni har naturligtvis rätt att kräva en förklaring.

Nu kan jag säga att jag gärna använder mig av "stipulativa" definitioner, samt utan att berätta det. Det låter häftigt för den som inte vet vad det betyder, vilket jag kan utnyttja om jag vill vara dum eller elak. Men nu är jag för klok för att slänga mig med ovanligare ord då jag vill säga något (vilket även passar mig bra eftersom jag kan så många). Dessutom är jag en vänlig själ. Så vänlig att jag har blivit arg... Kommer du ihåg vad jag pratade om nu?
En stipulativ definition innebär: "Så här menar jag när jag säger xxx", i motsats till en lexikalisk definition som är vedertagen och kan hittas i just lexikon.
Ett exempel på en person som nästan uteslutande använder sig av stipulativa definitioner, utgörs av min nuvarande favorit Gunnar Axén... Han gör dock misstaget att lika ofta blanda ihop dessa med de lexikaliska.

Nåväl, en/min definition av "dum" - det att onödigtvis handla utan kunskap - har jag dragit. Men uttrycket blir ju inte aktuellt med mindre att man misslyckas med det man företagit sig, eller? Håller man färgen kan faktiskt folk tro att man är ett geni... man själv också. Många goda exempel på det här hittar man företrädesvis hos grabbar mellan tretton och tjugofem.
Vad jag just nu är ute efter, är när någon gör något ont och elakt. Det behöver ju inte alls innebära att det är dumt per definition... utom vid ett delikat tillfälle. Nämligen när någon tar hämnd. På så sätt kan en ond gärning vara jättesmart ganska länge innan vederbörande kommer på att h-n varit just dum. Ju mer tid som förflutit, desto mer blir det nu att fundera på.
Härmed har jag lyckats koppla ihop begreppen dum och hämnd.

Hur är det med ondskan då? Ont är väl ont och eventuellt elakt, kan man tänka. Ja, det är väl riktigt så länge det handlar om medvetna handlingar, alltså där personen eller personerna är onda eller elaka. Här bör vi kanska göra skillnad på ond och elak också, där jag själv anser att elak och elakt beskriver något eller fler tillfällen, medan ond och ondska handlar om en karaktär och ett eventuellt kroniskt tillstånd.
Men sedan har vi de omedvetna handlingarna, där någon kan begå en ond handling eller genom sitt sätt att leva och vara, kan göra ont. Man kan ju i all välmening göra något som skadar någon eller något. Detta är kanske mest typiskt då föräldrar av kärlek och i välmening köper tonvis med godis, eller ger barnen mer frihet än de klarar av. Konsekvenserna av den goda handlingen göra ont eller skada, och ibland kanske mer ont än om den varit avsiktligt ond. Man har ju viss kontroll med avsikter, vilket man saknar då det handlar om omedvetenhet.

När jag sitter och skriver om det här kommer jag in på betydelsen av begreppen egocentricitet, egoism kontra altruism, alltså oegennytta/kärlek till sin nästa.
De två första ego-begreppen har jag upptäckt att många inte håller isär. Därför tänker jag ge dem eget utrymme vid tillfälle.

Avslutningsvis kommer vi fram till begreppet intelligens. Jag gör inget väsen av det för jag har egentligen inte nosat så mycket på det området. Jag har tidigt upplevt att det råder en viss övertro på betydelsen av att vara intelligent, vilket har irriterat mig oerhört. Man måste ju ifrågasätta innebörden av det uttrycket då många uppenbarligen lätt beter sig dummare ju intelligentare de anser sig vara. Det finns till och med ett ord för dessa, nämligen "intelligensaristokrater". Jag har därför hittat på begreppen "negativ intelligens" och "negativ utbildning". (Det kanske redan finns, men så länge jag är omedveten om det så kan i varje fall låtsas.) Men dessa får jag också ta vid ett annat tillfälle.

Jag nöjer mig för stunden med att intelligens får stå för snabbhet, generaliseringsförmåga och viss fantasi eller kreativitet. Får väl sätta mig ner och läsa på, om och när det krävs.