Sanningen som hämnd

För en tid sedan fick jag förslaget att fixa en hemsida för att skriva om allt jag blir arg på, vilket inbegriper sådan som skett, sker och med all sannolikhet kommer att ske. Från hemsida var inte steget långt till hämndsida. Jag ville ju ge igen på något sätt, genom att helt enkelt tala om vad som skett. Eftersom de flesta verkar föredra döden framför att utmålas i en dålig dager, kände jag att jag var på rätt väg. Jag skulle få skriva av mig lite och i bästa fall få något sagt också.

fredag 16 april 2010

Några goda korn av sanningen

Läste en kort men beskrivande sammanfattning om de borgerligas förhållningssätt till sin politik. Sedan början på december 2009 har media i allt högre utsträckning reflekterat över och rapporterat vad som är resultatet av regeringens utförsäkringspolitik, det ingen tidigare ville tro var sant. Det är ju normalt att många missnöjda röster kan verka överdriva eller ge en väl subjektiv tolkning av det som sker, så det är väl inte förrän signalerna börjar närma sig det övertydliga som många börjar reagera.


Som framgår av den här artikeln och så många andra, liksom av en mycket stor grupp undersökande och faktasamlande bloggare, ligger det invävt ett budskap om vad det är för slags människor som beskrivs. Mina personliga reflektioner över det som sägs och sker handlar inte så mycket om ekonomiska och samhällsbyggande perspektiv som om just den frågan: Vad är det för typ av människor som beter sig på det här viset? När jag väl ställer den frågan kommer jag på i huvudsak två modeller att beskriva det hela. Den ena modellen innehåller vår historia och vad det är för typer av människor som beskrivs där, vad de genomgående driver för politik och resonemang. Den andra modellen handlar mer om psykologiska, mentala och medicinska förklaringar. Och inte behöver man ha rätt formell utbildning för att ställa sig vissa frågor och ägna sig åt försiktig spekulation.

Det förvånar mig storligen att många verkar oförstående och slår ifrån sig då man tar upp vissa frågor. Det kan handla om de psykiska mekanismer som tillät och höll liv i den omfattande slavhandel av afrikanska människor som bedrivits under hundratals år och in på nittonhundratalet. Slavhandeln har funnits i alla tidigare kulturer och utgjort förutsättning för slavägarna att bedriva sina verksamheter och skapa sig stora förmögenheter. Idag handlar det kanske mest om en omfattande sexhandel och andra exempel på hur vissa betraktar sig som herrefolk och ägare av mänskligt kapital. Det mest, skrämmande, omfattande och kända exemplet i modern tid, finner vi under nazitysklands period för drygt sextio år sedan. I mer privata och dolda sammanhang, finner vi personer som tycker sig äga och ha rätt att förslava och misshandla sin partner. Dessa beskrivs inte sällan som psykopater.

Så, vad är det vi ser i dagens politik?
Är det någon som på allvar tror att den här medvetna eller omedvetna ondskan, som består i att utnyttja och förslava människor, har upphört? Är det någon som faktiskt tror att allt är okej så länge man inte piskar, hänger, skjuter eller gasar ihjäl människor? Är det någon som vill hävda att människor som genom ett trollslag har förvandlats till änglar… trots allt vi läser och hör om motsatsen… eller är det så att ett mycket stort antal människor faktiskt vill ge klartecken åt slaveri och utarmning så länge de kan tjäna på det och inte tror de själva befinner sig i riskgruppen?

Om man fokuserar på de moderata nyckelfigurerna i utförsäkringshärvan och i raserandet av det sociala skyddsnätet, måste vi väl ändå fråga oss varför de inte vill svara eller i något sammanhang kan svara sanningsenligt. Måste vi inte ställa oss en del frågor då Gunnar Axén och Helena Riviére, representanter för sittande regering, med lögner och svinaktig ”retorik” öppet angriper en person som modigt ställer sig upp och talar om vad som faktiskt hänt henne? Är det inte beskrivande då de applåderas av rasistiska, främlingsfientliga grupper som likt en fascistisk mobb startar trakasserier, förföljelser och hot på kända sajter?

Några exempel
Man vill sänka socialbidragen ytterligare (kopierat hos Alliansfritt Sverige):
Med ett nostalgiskt darr på stämman beskriver Rivière fattigvårdslagstiftningen från 1871, där det stod att fattiga endast skulle få ”nödtorftigt innehåll”. I boken är det också en återgång till detta som hon kommer fram till är det enda rätta för Sverige:
”Socialbidraget måste ner till det mest elementära som en konsekvens av att värderingarna har förändrats, det måste bli avskräckande lågt.”

Här finns den en annan figur som är populär hos borgarna: Nationalekonomen Marian Radetzki. Stick i stäv med allt han säger, avrundar han med att vi faktiskt behöver varandra… men när företagen flyttat, skaffat nya maskiner eller lagt ner, så behövs ju inte de anställda längre… Att ta solidariskt ansvar för ett helt folk är alltså INTE förenligt med ”vår” ekonomiska modell. Ekonomi är just ekonomi och dess värsta "hot" är att lägga in sådant som inte kan omsättas i siffror eller ens existerar som en del av vissa människors hjärnfunktioner. Här gäller det att skära bort alla marginaler för att maximera vinster, bedriva handel med värdepapper och sopa undan mänskliga kostnadsposter.

Det här kan man naturligtvis utveckla i ett antal böcker. Men i just det här inlägget vill jag hävda en sak i anslutning till länken ovan. Om inte en så pass stor mängd människor propsade på att tjäna så mycket, till ofantligt mycket, så skulle det vara helt annorlunda. Det är för att skapa förmögenheter för högavlönade som man vill skapa fattigdom. Det ÄR en fråga om värderingar, trots att man kan skylla ifrån sig på företagsekonomisk matematik... Vad ska vi anse om företag som faktiskt inte har täckning för sin verksamhet utan lånar pengar av aktieägare, för vilka de känner större ansvar än gentemot anställda (de interna förutsättningarna) och sina kunder?

Jag avslutar med ytterligare en glimt av Marian Radetzki.

torsdag 8 april 2010

Massmedias del i landets negativa utveckling

Tack för din artikel Thomas Hartman!

Jag har inte fördjupat mig i händelserna runt Anna Sjödin, men erkänner gärna att jag fått en negativ uppfattning om henne och just på grund av det jag råkat se på löpsedlar och någon glimt på annan plats. Jag har mycket sällan köpt en sådan. Det kvalitativa innehållet i Expressen och Aftonbladet anges främst av deras löpsedlar, och tycker man att ens största ansvar ligger i att sprida rykten och skandaler runt privatpersoner (alla har ett privatliv, även om media vill hävda något annat för att legitimera sina smutsiga handlingar) så blir det just vad som framhäver både ägare och anställda. Inget är starkare än sin svagaste länk.
När företeelser runt Big Brother, Robinson, Idol och andra skitskriverier blir medias främsta bidrag till en lika okritisk läsarkrets, är kulturen på väg mot avgrunden. När vaginala utsmyckningar, silicon och mänskliga tragedier blir vad man anser att människor i en demokrati främst ska fördjupa sig i, är botten nådd. Då är man lika kvalitativ som "Hänt i Vecket"

I anslutning till Thomas Hartmans artikel finner jag bloggaren People=Shit som uttryckt sin begåvning och inställning i ”Bloggat om artikeln”. Vissa begriper inte när det är läge att hålla käften och därmed fick vi genast ett exempel på vad Thomas pratar om och vad jag själv menar med den mobb och pöbel som många sk journalister och denna bloggägare ingår i och ytterligare vänder sig till.

Jag lägger in det informativa blogginlägget här i händelse av att det skulle försvinna. Vågar vi leka med gissningar om kommande partitillhörighet för dessa barn. (Det kan ju inte vara vuxna människor)… Mitt i allt det sorgliga är det riktigt kul att se hur hjärntrusten tillskyndar och bidrar till att skita ned allt de står för… som med ligorna på Flashback och Facebook. Allt för att få den uppmärksamhet de inte fått av sina föräldrar…


TORSDAG 8 APRIL 2010
Desperata jävla tjockis
Haha, okej att du är jävligt ful Thomas Hartman, men att skriva en hel jävla bok och debattartiklar bara för att få ligga är väl lite väl jävla desperat? Anna Sjödin är ett jävla fyllo som är dömd för det brott hon begick, varför i helvete skulle någon be om ursäkt till henne för? Det är snarare du som ska be om ursäkt för att du är så jävla ful, spydde fan lite i min egen mun när jag såg din bild!

onsdag 7 april 2010

Har vi tippat över?

När en tillräckligt stor del av befolkningen blivit patologiskt normal, finns det någon räddning då? Jag menar, då det normala tillståndet faktiskt är sjukt och i sådan omfattning att hela styrelseskicket är kontaminerat. Vad sker då en majoritet av normalitetshyllare går till valurnorna och ska rösta fram den häftigaste färgen på den självgenererande idiotismens folkvalda försvarare?

Vad är för övrigt det här som anses normalt i vår kultur?
Om en modig individ ställer sig upp och försöker förmedla erfarenhetsgrundade sanningar till det svenska folket, så rusar två högt upp-satta (blå) in från styrbord och smutskastar denne i media med rakt igenom falska påståenden och smaklösa insinuationer. Och de gör det utan att behöva lämna sina platser. De gör det med ett leende på sina tunna läppar.
En konsekvens av detta bestod i grova trakasserier, mordhot och förföljelser av ryggradslösa mobbare och pöbel på Flashback och Facebook.

När en ung flicka blev våldtagen på sin skola reagerar hennes omvärld genom att uppvisa beteenden som snarare kan förknippas med heders-mord än till heders-mod. Förövaren hyllas och det mobbande packet samlas på Facebook.

En ung kvinna hittas dumpad efter en fruktansvärt brutal misshandel och senast avled en gammal kvinna efter en misshandel av en ung man…

I tidningarna stoltserar våra folkvalda med sina falska leenden och osmakliga retoriska finter i samma stund de lovar det ena fantastiska projektet efter det andra. Ja idéerna växer i takt med att valet närmar sig och det går knappt att skilja dem åt i löjets skarpa sken. De blåbruna kastar gegga på de rödgröna medan de med samma leenden utförsäkrar 100 000 människor till en framtid med eviga skulder för många. De rödgröna smyger i buskarna och försöker återvinna folkets förtroende efter att ha fört en politik som snarast får en att tänka på landsförrädare. Och mobbarna och pöbeln stöttar med hejarop som hämtade från en iransk gatuavrättning…

Men det slår mig, att varken hejarop eller mordhot kommer från babord… Alltid nå´t.

lördag 27 mars 2010

Vad har vi för människor omkring oss?

Rapporterna dyker upp överallt och skrämmande nog tycker en del att det är riktigt. Man kan få höra: "Jag skiter i hur sjuka har det"... och det är väl inte så konstigt om man då och då kan önska att dessa kunde få lite nya perspektiv på tillvaron...på något vis.
När jag läste den här artikeln dök frågorna åter upp: Hur kommer det sig att fascisterna fick så stort stöd under kriget? Hur många av dagens svenskar skulle sympatisera med nazisterna? Hur många av dessa sorterar under blocket som driver utförsäkringarna? Bortsett metoderna... var i ligger den stora skillnaden?

tisdag 23 mars 2010

Hanne Kjöller i ännu en dikeskörning

Hur ska Hanne Kjöller förstås i den här artikeln?
Ett intressant resonemang om absolut eller relativ fattigdom urartar då hon vill delge läsaren sina egna kunskaper och uppfattningar om svensk fattigdom. Det gick mycket bättre så länge hon kunde citera andra.

Naturligtvis står vi i relation till den verklighet vi lever i. Tyvärr är det fler som likt Hanne Kjöller, jämför fattiga och utsatta svenskarnas situation med den som råder i andra delar av världen. Det är lika dumt som att anse att ditt benbrott inte gör ont bara för att någon annan brutit båda benen. Vart vill hon komma med att föra fokus från de problem vi faktiskt har här i Sverige... för att göra det till en fråga om laptops och märkesskor kontra en säck ris?

Det skulle vara väldigt intressant att höra Hanne Kjöller ta upp den där rissäcken som argument i en debatt om ekonomiskt fartblindhet, riksdagsmäns och statsanställdas löner och löneförmåner… kanske som bakgrund till samtal runt lönenivåer i det svenska näringslivet, bonusar och annat. Gör det!

Om man har råd att fylla på sitt källarförråd tio gånger under ett år så har man naturligtvis värre problem än den som inte har råd att förvara något där. Det måste vara förskräckligt… betydligt värre än att bli vräkt med hjälp av statens fogdar för att deras egna organisationer (Fk) inte klarar av sina utbetalningar… och samtidigt veta att statligt anställda och dess myndigheter inte kan stava till ansvar. (Staten ansvarsbefriade många anställda på 80-talet därför att inte hade råd att processa om alla fel de gjorde. Rätta mig om jag har fel.)
Och vad är det som är så fantastiskt med att kunna överklaga en dom då både lagstiftning och rättsväsende så ofta ignorerar individens faktiska problem eller då den som luspank inte kan få juridisk hjälp?

Att föräldrar vill att deras barn ska få samma möjligheter som andras barn eller i varje fall inte trakasseras för att de har det sämre, är knappast konstigt. Men, ska en sådan önskan innebära att fattiga människor generellt ska utmålas som en grupp som primärt lider av att de inte har en massa prylar. Vad är det Hanne Kjöller vill få fram?

Hon talar faktisk till det svenska folket och bland dessa en mängd människor som har det mycket svårt. Jag tror inte det skulle underlätta med TIO säckar ris om man är hänvisad till ett dike under den svenska vintern. Så länge man i Asien har en säck ris, är man ju faktiskt i en bättre situation än många svenska uteliggare är. Det är inte enbart dumt, det är ointelligent.

Tilläggas kan att något av det svåraste i Sverige är de dubbla budskap och den faktiska förföljelse människor är utsatta för med den svenska statens ”hjälp” och goda minne. Det är inte enbart en ekonomisk fattigdom det handlar om. Vidare kan man fråga sig hur man kan tillåta och ge sitt stöd åt en hel industri som lever högt på att de som hamnat i skuld inte kan ta sig ur den.
Jag läste om en kvinna som råkat ut för något så att hon inte kunde betala en räkning på drygt åttahundra kronor. Snabbt som ögat är man där och börjar en ren förföljelse. Efter lång tid har kvinnan gjort sitt yttersta för att göra rätt för sig. Då jag läste om det här hade hon betalat in över 16 000 kr, utan att fakturan blivit betald! Detta ger en bild av situationen i detta underbara frihetens och marknadsekonomins land!

Hanne Kjöller!
Vad är det för praktisk skillnad mellan att inte kunna äga en dator och att inte kunna använda den?
Vad menar du att en skuldsatt och prickad person eller någon med sjukdomshistorik eller en långvarigt arbetslös (som gärna hamnar i de första situationerna) har för möjligheter på arbetsmarknaden?
” Nudlar fem dagar i veckan” pratar du om. Ät det och servera dina barn det i 250 eller 500 veckor så kan du ju göra en hälsokontroll på det.

Hanne Kjöller. Det är ju du som pratar om gymnastikskor som det generella problemet och kännetecknet för dem som kallar sig fattiga i Sverige. Varför gör du det?

söndag 21 mars 2010

Vem kan vi lita på?

Ge upp! Sluta inte som rättshaverist, kan man få höra. Eftersom utsikterna att få rätt eller att skipa rättvisa är så små, biter många i det sura äpplet. Vilka har råd med två nederlag?

När man vill berätta eller faktiskt får tillfälle till det, är det inte många som lyfter på ögonbrynen eller rynkar på näsan. Det verkar mest jobbigt att behöva lyssna, då det finns så mycket roligare saker att ägna sig åt. Och vem vill bli rättshaverist genom att hjälpa någon annan?
Är det kanske så att många struntar i vad som skett eller att de håller färgen för de inte vet vad de ska göra?.. eller för att de flesta inom sig vet hur ruttet det svenska äpplet är under det polerade skalet och faktiskt inte vågar?

Här hittar du en berättelse om både förövare, offer och ett alldeles fantastiskt stöd. Detta är en av de otaligt många berättelserna om Sverige.

torsdag 18 mars 2010

Med ambulans till arbetsförmedlingen

Kommer just från ett besök hos Ilsemarie, Ett Hjärta Rött. Hon är ju en av dem som sticker ut ur mängden med sina inlägg. Efter stark läsning blir det ofta läge för kräkelser. Hulkar ur mig ilska och frustration. Tillbakablickar och framtidsscenarier kastar sig mot mig om varannat... Å så klipper jag ur det jag skrivit och lägger det i högen av allt annat skriver och opublicerat.

Nu slänger jag in min känslomässiga reaktion på hennes senaste inlägg. De må vara slarvigt men kanske du förstår mig och kan hjälpa mig i tänket:

Men, girigheten är ju människans mest framstående drag! Och, de riktigt sjukligt giriga - kapitalnarkomanerna - är och har alltid varit i så uselt skick att de inte drar sig för någonting så länge de kan tjäna en slant på det. Är alla dessa psykopater? Har vi inte sett tillräckligt av detta genom årtusendena? Skälet till att de gör så här... är att de KAN göra det... och det kan de för att det är så illa ställt med solidaritet och medkänsla.

Vad som kanske skulle kunna vara ett motdrag, är att de rödgröna (motparten) presenterar en juste socialpolitisk plan med ett väl genomtänkt och väl formulerat innehåll. Kanske inte så mycket i form av färdiga lösningar som på en plan och ambition att med folkets stöd och inflytande skapa framtidens samhälle, alltså med en början i att snygga till framför sin egen port och i de egna korridorerna, återinföra tjänstemannaansvaret och genom att stimulera människor till delaktighet och engagemang... vilket sossarna knappast gjort sig kända för hittills. Kanske är det även dags för sunda och rejäla borgerliga att resa sig ur den dynghög de nu sitter i. De borde ju intressera sig för hur de kommer att bli ihågkomna.

Undrar om de allierade brunblå är beredda att chansa allt de äger och har på att fortsätta driva sin utrensningspolitik? Vad skulle hända om man "säger" att: antingen river ni omedelbart upp era egna beslut och påbörjar en diskussion med oss, eller så kommer vi lova väljarna att...

En rättvis (de blå är ju mycket för just rättvisa) kontring skulle ju vara att ruinera de högst betalda i landet, de som själva tycker att de "har det bäst". Kan man dra undan mattan för de svagaste och fattigaste bör man ju kunna acceptera att man gör det för de rikaste (jag kallar dem inte starka, inte "över" heller), de som uppenbarligen fått ut mest av de kollektiva ansträngningarna... kapital alltså, även detta på andras bekostnad. Dessa bör ju ha betydlig bättre förutsättningar att komma igen, menar jag. Man konfiskerar deras pengar liksom man nu konfiskerar försäkringsersättningar. Kanske kan man införa en arbetslinje för dem också... i stenbrott kanske eller i något vårdyrke... enbart för att bjuda dem vidgat medvetande. Det skulle kunna vara stärkande för dem med fysiskt arbete efter allt pappersvändande... allt detta i all välmening, naturligtvis.

Man kan ju tro att de är ute efter stridigheter då de med ett flin beter sig som de gör. Hur långt inbillar de sig att de kan driva människor? Undrar om det som sker nu inte är att på sikt provocera människor till terrorhandlingar... vad sker med människor som inget har att förlora? Detta har man naturligtvis inte ägnat en tanke... eller är det här vi hittar det inofficiella argumentet till att förstärka poliskåren.

Det är inte enbart sjuka det handlar om. De arbetslösa och de massor som med andras hjälp försatts i skuldfällor som man samtidigt ser till att de aldrig kommer ur... - naturligtvis med statens fogdar som uppgiftslämnare - hur är det med dem? (Har du tänkt på att det inte finns motsvarande registrering av oseriösa företag och de som leder dessa?) Därmed inte sagt att det är de borgerliga som ställt till med att gynna en förkastlig inkassoindustri. Sossarna kan ju de också, har vi sett. Alltså kan vi konstatera att detta inte har ett smack med partipolitik att göra. Däremot kan vi anklaga de borgerliga för att medvetet förstöra tiotusentals eller hundratusentals människors liv, ruinera och skada dem. Det var länge sedan vi såg något sådant... nä det var det ju inte. De är i gott sällskap.

söndag 14 mars 2010

Tror du Husmark bryr sig om din hälsa?

Jag har aldrig trott att socialdepartementet eller socialförsäkringsministern haft något större intresse av smitta, hälsa och besparingar. Som Cristina Husmark Pehrsson tidigare deklarerat (de blå hoppas väl även detta ska falla i glömska... det är därför gubbarna och gummorna försvinner mellan varven... är min övertygelse), handlar utförsäkringarna om att överföra kapital till andra verksamheter... privata exempelvis. Officiellt sprider man emellertid budskapet att man "rekordsatsar på sjuka" då de berövas pengar, boenden, hälsa och människovärde. Att några av dessa har reagerat positivt på att få bryta sitt utanförskap, använder man som mantra i syfte att inkludera "alla".
OM, man faktiskt är intresserad av att begränsa smittospridning och minska skattebetalarnas kostnader svarar man givetvis på mitt erbjudande:


Förhindrande av smitta (till Göran Hägglund, svar går till xxx

Meddelande: Jag tror mig ha uppmärksammat en mycket stor smitto-orsak, en av de förmodligen största riskerna näst ventilationssystem, om inte större. Det är ingen ny upptäckt men dåligt uppmärksammad och lika dåligt spridd. Jag antar att det skulle finnas hundratals miljoner eller många miljarder att tjäna in på kort tid genom en effektiv kampanj. Det är kampanjen med information om denna spridningsrisk och förhindrandet av densamma som är min idé. Jag är tyvärr sjuk med sjukbidrag, något som har kostat mig väldigt mycket genom statens särskilda beskattning av mig samt den ignorans som förekommer avseende min sjukdoms uppkomst. Likaså hör jag som långtidssjukskriven till den grupp som står i fokus för "arbetslinjen" och riskerar försämrad hälsa och senare ekonomisk ruin. Därför känner jag mig nödgad att inta följande ekonomiska perpektiv:

I min relation med svenska staten och de ekonomiska intressen den främst värnar, försöker jag lära mig att göra som de flesta andra genom att inta ett övervägande ekonomiskt perspektiv på tillvaron och därför hänvisa till "marknadskrafterna".

Preliminärt förslag: Jag föreslår att socialdepartementet ersätter mig med motsvarande 1 % av besparingarna under en femårsperiod efter kampanjen, alternativt med 10 miljoner kronor netto i samband med undertecknande av nödvändiga papper. En klausul i handlingarna kan ange villkoret att besparingarna skall överstiga 10 miljoner kronor under en fastställd period efter genomförandet av kampanjen som påbörjas omgående. Utöver detta står socialdepartementet för kostnaderna för en fristående jurist att ordna med papper. I dennes närvaro ger jag besked. Det svenska folket vill säkert gärna bli informerat om denna möjlighet till en tryggare miljö. Meddela mig gärna på e-postadressen.

/ Lars

Så här intresserade är man av smittorisker och sänkta kostnader för skattebetalarna... egentligen:

Hej Lars!

Tack för Ditt brev. Du skrev ursprungligen till socialminister Göran Hägglund men eftersom de frågor Du tar upp närmast ligger inom socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons ansvarsområde i regeringen så har socialförsäkringsministern bett mig svara Dig. Jag beklagar att svaret dröjt.

Socialförsäkringsministern får många brev som Ditt från personer som har synpunkter eller förslag på hur man kan utveckla sjukförsäkringen och motverka ohälsa. Statsrådet har emellertid inte möjlighet att kommentera eller ta del av alla dessa förslag i närmare detalj.

Jag vill dock tacka Dig för Ditt engagemang och för att Du tog Dig tid att skriva. Det är alltid värdefullt för socialförsäkringsministern att få brev om förbättringar inom sitt ansvarsområde i regeringen.

Stockholm i februari 2010

Med vänliga hälsningar

Daniel xxxx
Medarbetare i Cristina Husmark Pehrssons politiska stab


Jag ställer mig naturligtvis frågan hur det kan vara värdfullt att få brev och förslag man inte intresserar sig för. Jag hade faktiskt en god idé här. Kan det vara så att man, dels nekar att intressera sig för medborgarförslag och att ge privatpersoner, utom sig själva och de närmaste, ekonomiska ersättningar, belöningar och fördelar, dels överlåter åt en mur av med-arbetare att kategoriskt filtrera bort allt man inte själv är pappa eller mamma till?

Så nu, kära läsare, vet ni att man struntar i om ni blir sjuka eller inte, om det finns stora pengar att spara in eller inte. Är inte besparingarna intressanta så blir det lite tokigt att hänvisa till att minska kostnader... eller?

fredag 12 mars 2010

I löjets bländande sken framträder dumheten

Man kan ju inte ljuga och snacka skit hur länge som helst. Det hela har varit uppenbart länge för dem som satt sig in i fakta, men nu börjar det väl ändå bli tydligt för alla och väl genant för partikamraterna. Även inbitna moderater måste fråga sig vad är det för typer som nästlat sig in i partiet och politiken? Enda räddningen för seriösa ledare och moderater är att göra sig av med skamfläckarna i socialförsäkringshärvan samt vår statsminister som är pappa till denna skamlösa politik... kanske innan omvärlden skrattar ut oss. Eller har de redan börjat?
Nu ska det bli väldigt intressant att se CHP:s undanflykter. Kommer kanske Gunnar Axén och Helena Riviére framkrälande ur de gömslen som dolt dem sedan förra floppen... eller har de blå trollen kvar någon som inte hunnit skämma ut sig fullständigt än? Är det kanske dags för PR-konsulterna att rycka in igen. :D


Nätverket Resurs rasar över Husmark Pehrssons påståenden
2010-03-11 23:09



Cristina Husmark Pehrsson påstod i torsdagens chatt i Sydsvenskan att hon många gånger träffat Resurs vilket fick medlemmarna att reagera starkt då ministern far med osanning. Nätverket har sedan de nya sjukförsäkringsreglerna trädde i kraft försökt få till ett planerat möte med socialförsäkringsministern men helt utan resultat. På mötet som ägde rum i maj 2008 släpptes Resurs in till socialförsäkringsministern först efter att pressekreteraren slängt dörren i ansiktet på oss med hänvisning till att vi inte fick ha pressen med oss. I efterföljande intervju med TV4 förklarade ministern att vi inget förstått.

Resurs har sedan länge gett upp hoppet att få till ett möte med socialförsäkringsministern då hennes intresse för detta är obefintligt. I ett försök att i stället få till en dialog med Gunnar Axén publicerade nätverket ett öppet brev i oktober 2009 där de ställde fem korta frågor och även utmanade honom att möta representanter från bland annat Resurs i riksdagshuset. Via regeringen fick Resurs ett avböjande om möte men Gunnar Axén skulle återkomma med svar på frågorna och en förklaring till varför han inte kunde träffa oss. Svaret har naturligtvis uteblivit.

Vi i nätverket accepterar inte att Husmark Pehrsson och de andra i regeringen sprider felaktig information om hur verkligheten ser ut för många sjuka. Detta gäller inte bara påståendet att Husmark Pehrsson många gånger träffat oss utan om sjukförsäkringen överlag. De personer vi dagligen möter i nätverket beskriver oerhörda tragedier. Än i dag möter vi cancersjuka som ställs utan ersättning och har emellanåt även kontakt med personer som mist en anhörig till följd av de nya sjukreglerna. Senast för ett par dagar sedan fick nätverket in en förtvivlad man med obotlig cancer i bland annat båda lungorna som inte får någon ersättning från Försäkringskassan. Den verklighet vi ser är skrämmande och trots alla påtryckningar från olika håll att skrota hela reformen matas vi regelbundet med påståenden om hur bra sjukförsäkringen fungerar.

Resurs vill också passa på att bemöta påståendet att antalet förtidspensioneringar minskar vilket Husmark Pehrsson säger i Sydsvenskans chatt. Påståendet är helt korrekt och en naturlig följd av att sjuka med tidsbegränsad ersättning inte längre får fortsatt ersättning utan tvingas till försörjningsstöd eller a-kassa. Nätverket har också ofta kontakt med sjuka som tvingas göra sig av med allt av värde och byta bostad för att få försörjningstöd. Andra tvingas leva på sin sambos inkomst.

Nätverket kräver att regeringen slutar mörka den verklighet som faktiskt råder i landet och tar ansvar för att människor med kroniska sjukdomar inte brutalt slängs ut från sjukförsäkringen. Vi vägrar acceptera en politik där sjuka och svaga tillåts komma i kläm. Nätverket Resurs har inget förtroende för Husmark Pehrsson och vi kräver därför hennes avgång.

Nätverket Resurs - Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället

Chatten från Sydsvenskan hittar ni här
Vi vill samtidigt tipsa pressen att gå in på vår sida där vi sågar ALLA påståenden om socialförsäkringen. Sidan hittar ni här!

RESURS Presskontakt: presskontakt@resurs.be
RESURS Hemsida

Läs andra bloggar:
Badlands Hyena
lena alun
Martin Mobergs Blogg
Ett Hjärta Rött
Alliansfritt Sverige

Åke är med benbrott

Jävla gnäll här.

Iväg och jobba lata människa, vi för en arbetslinje i Sverige. Hur skulle det se ut om alla skulle gnälla över småsaker? Reinfeldt, Husmark, Axén och Riviére m.fl. har svaren på alla de frågor som ställs i sammanhanget. Eftersom man för enkelhets skull försöker begränsa sig till ca tre standardsvar på alla frågor, borde till och med aftonbladets läsare förstå innebörden av dem. Om ni inte anser att de är tydliga nog så är det för att ni inte begriper er på fördelarna med det samhälle man nu storsatsar på. Det är faktiskt 17 miljarder man rekordsatsar under en treårsperiod och det är bevisligen tillräckligt. Om det kan tiotusentals f.d. sjuka och nu arbetsköande vittna. De är alla stormlyckliga över att ha fått bidra med sina försäkringspengar till detta och annat, inte minst av drömmen att få bära blå Samhalls-kepsar med texten: "Jag arbetar mig frisk och fri". Så, iväg med dig nu! Det kommer inte att bli så mycket bättre med sossarna heller.

Å andra sidan kan man tänka sig att det fastnat för mycket skit i olika organisationers drivlinor som bromsar. Det är först när människor kommer i behov av dessa som tokerierna blir så uppenbara. Kanske har de också fastnat där, miljarderna man satsade på psykiatrin? Där kan man få vänta i 7 månader på att få träffa en läkare som skickar på människor psykofarmaka och skriver över dem till allmänvården. Åke ska vara jävligt glad att han har brutit foten.

fredag 5 mars 2010

Vad är det för fel på Maud Olofsson?

RUT och ROT är bidrag. Det är ju egalt om man gör avdrag eller om man betalar in hela beloppet och får tillbaka det. Det är samma pengar men man använder värdeladdade ord för att lättare kunna styra pengarna dit man vill... eller från. Hjälper man någon kallas det bidrag… om det inte gäller industrin förstås. Då heter det industristöd. Vad heter det när man avlönar politiker och andra beslutsfattare som inte gör skäl för sin lön utan pekar nedåt i organisationen då något ska göras eller då något går fel? Vad kallas det att ansvarsbefria vissa personer på vissa poster… samtidigt som de har mycket höga löner och andra förmåner?
I en tid då tusentals sjuka berövas sina försäkringspengar, plågas och förnedras. Då arbetslösa får leva på svältgränsen och då människor hamnar i permanent utanförskap därför att man vill skapa en marknad för inkassoföretag som tjänar förmögenheter på andras olycka...

Då har Maud Olofsson mage att ställa sig framför kameran och med sitt ständigt belåtna flinande puffa för bidrag till folk för att de ska få hjälp av de nyfattiga att rasta sina hundar.

måndag 1 mars 2010

Vem är förvånad över detta?

Nu har fackförbundet ST presenterat resultaten från den omfattande enkätundersökning som gjorts hos deras drygt 3500 medlemmar på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Läs här

Resultatet är naturligtvis ingen överraskning för kritiker eller för medlemmarna i nätverket RESURS som sedan lång tid, men framförallt sedan tidiga hösten 2009, haft gott om material att lägga fram. Mycket av detta material har utgjorts av de många erfarenheter och berättelser från sjuka som löpande har tillförts nätverket. RESURS medlemmar har med gemensamma ansträngningar naturligtvis punktmarkerat alla aktörer i och runt utförsäkringshärvan samt tagit del av så gott som allt sagt och skrivet, för att i möjligaste mån försökt sprida denna information. Observera att nätverket är politiskt obundet och har ägnat mycket energi åt att framhålla saklighet och en god ton hos sina medlemmar, som av förklariga skäl haft anledning att vara mycket upprörda. Jag vill gå så långt som till att framhålla RESURS och dess initiativtagare som något av det bästa och finaste som hänt landet på mycket länge. Jag bugar för dig Jenny Fjell!

Det finns ett antal andra nätverk och organisationer som fokuserat på de sjuka, men vi får inte glömma bort de arbetslösa och de många skuldsatta som ofta är en produkt av svensk politik och fritt härjande inkassoföretag. Det handlar bara om olika offer för samma system.


Men detta då?

Dessvärre har intresset hos massmedia varit svalt, även om Aftonbladet faktiskt har öppnat upp för insyn i rätt riktning. Vissa menar att man tillrättalagt och vinklat information där, men personligen kan jag inte se det. Artiklarna är författade av de undertecknade. Det jag skulle kunna anmärka på, är att det borde ha funnits mer plats och större möjligheter att möta upp mot det förtal och den rent missvisande information vi matats med av Husmark, Axén, Littorin och Riviére med fler. Tankesmedjan Timbro är ett av deras ”samarbetspartners”.
De få debatterna och frågestunderna i TV har på intet sätt gett någon av inblandade politiker adekvat motstånd. Snarare har de haft motsatt effekt eftersom man har kunnat älta sina mantran och undvika de få och enkla frågor som ställts. Axén & Co skåpar man nämligen ut på nolltid med rätt inställning. Det går inte att i längden dölja lögner.

Något rent märkvärdigt i många politikers och myndigheters roll, är att det finns en slags uppblåst uppfattning om att inget som kommer underifrån kan tillföra något av värde, om det inte handlar om någon person eller grupp man själv tillsatt eller som redan ingår i spelet. Det verkar viktigast att upprätthåla ett maktmonopol samt av mer personlig karaktär.

De som faktiskt haft kunskaper har inte fått göra sig hörda. De har blivit bortfösta och man har gjort allt för att tysta ner dem och undvika deras närvaro i debatten. De har blivit flitigt övervakade. Gunnar Axéns och Helena Riviéres vidriga utspel mot en privatperson som vågade ställa sig upp, visar med all önskvärd tydlighet hur lögner och retoriska skamgrepp utgjort Moderaternas främsta verktyg. Det svenska folket borde ha stormat mot detta och kräva dessa politikers omedelbara avgång. Det hör till en demokrati.

I övrigt har frontfiguren Gunnar Axén kunnat kläcka ur sig vilket skräp som helst utan att bli rättvist angripen av vare sig media eller partikamrater. En PR-konsult borde faktiskt kunna prestera mer än goddagyxskaft som svar på alla frågor… Att genomskåda aktuella texter och artiklar har egentligen varit så larvigt enkelt att många blivit allvarligt oroade över hur det är ställt hos våra främsta politiker och Sveriges riksdag, samt hos folket. Förklaringen måste ligga i att man inte kunnat föreställa sig hur illa det verkligen är ställt, hur till synes friska människor kan bete sig på detta vis.

Vid en närmare granskning eller vid en "totalpresentation" kan man lätt se hur fokus har förflyttats från viktiga och mer svårupptäckta skeenden och företeelser hos vår regering, till en slags häxförklaring av sjuka för att skapa motsättningar hos folket. Lätt som en plätt, ty många älskar att kasta skit på andra och främst dem som är lättast att angripa. Dessbättre finns det eldsjälar som ser vad som sker… och sanningen träder sakta fram ur dimman.

onsdag 24 februari 2010

Sjukförsäkringen är för generös – fortfarande

Vad babblar de om här då?

Apropå statistik skulle det vara intressant att se hur stor andel ”extremfall” de skulle hitta vid en närmare undersökning, kanske genom att ställa frågan till de sjuka som drabbats eller genom att ta kontakt med nätverket Resurs. En annan och kanske central fråga gällande artikeln, är vilken partitillhörighet författarna har. Det har ju ideligen visat sig att representanter för den borgerliga politiken har vinklat både frågor och svar på ett sätt som knappast är synonymt med objektivitet, följaktligen sanningen.

”Initial tillämpning” är en snygg omskrivning av ”hänsynslös” sådan, och hur länge är något initialt för övrigt? Att riksdagen nu ändrat reglerna… vad betyder det? I vilken omfattning och på vilket vis? Här handlar det inte om annat än att så långsamt som möjligt och med minimala steg backa efter ett mycket högt tryck, samt från fler håll. Dödssjuka slipper nu den arbetsprövning som bygger på att människor först fråntas sina möjligheter till försörjning, att betala sina hyror. Moderaterna & Co har verkligen bjussat på sig själva och måste vrida sig av stolthet. Det enda man kunnat använda till sitt försvar har varit att peka på de rödgröna, föra fokus till någon annan, definitivt ifrån sig själva… har de inbillat sig.

Då de båda herrarna hänvisar till ”historielös skildring av reformen”, talar de uppenbarligen om de medier som står med båda fötterna i den moderata geggan och därför inte intar en opartisk och objektiv roll i sammanhanget. De skulle ju lika gärna ställa frågan till Reinfeldt själv. Och är det inte så, att ju längre tid människor får på sig för att rehabiliteras eller återhämta sig, desto generösare och humanare är faktiskt försäkringen. Att det för många är en nackdel att gå sjukskrivna länge samt utan adekvat hjälp, det är en annan fråga. Det behöver ju inte innebära att ”alla ska ut ur systemet”… initialt.

Därpå följer ett lån av Axénskt mantra. Duon pratar om att låsa in människor i ett destruktivt bidragsberoende. För det första går detta ”beroende” att bryta när som helst, för det andra är det ju beroendet av arbetstillfällen Nima Sanandaji och Thomas Idergard egentligen pratar om, så varför inte säga det? Kan det bero på att man inte varit intresserad av att skapa arbetstillfällen utan snarare av att höja siffrorna för arbetslöshet? Detta är ju konsekvensen av att tvinga över de sjuka till Arbetsförmedlingen. I övrigt kan man fråga sig om det verkligen är mer destruktivt med en inkomst det går att leva på än att inte ge hjälp alls, alltså hänvisa dessa människor till socialkontoren eller låta dem bo hemma hos mamma och pappa tills de nått medelåldern. Kanske är det bättre att kollektivt bestraffa sjukskrivna genom att medelst ”hot” tvinga dem till fiktiva arbeten och uppsägningar för att delta i arbetslinjen, på bekostnad av de rehabiliteringsarbeten de tvingas avbryta. Om man har ansträngt sig så pass att man klarar 75 % ska man alltså avsluta detta arbete för att ägna sig åt meningslösa sysslor som riskerar försämrad hälsa och knappast leder till ny anställning. Hur rimmar detta med ”arbetslinjen”? Låter det intelligent? Om man inte omedelbart gör något åt detta bör vi kanske fråga oss om beslutsfattarna faktiskt är så pass korkade eller om de väljer att framstå som sådana för att slippa röja en dold agenda.

Har man en ambition att hjälpa människor bör man inrikta sig på ett sådant arbete, vilket man nu inte gör. De ansvariga är inte dummare än att de med viss hjälp räknat ut detta, dock är de obegåvade nog att undanhålla och förvränga sanningen, att undvika svara på ställda frågor. Oavsett vad man vill säga om detta är det alltså en fråga om HUR man går tillväga. Här finns det utrymme för överväganden och alternativ man istället ignorerar. Tillräckligt giriga människor förtränger gärna att de förödmjukar sig själva om de kan tjäna några kronor eller vinna makt på det. Så är det.

Vad ska man säga om siffrorna som presenteras i artikeln? Utan att gå in och titta på siffrorna i övrigt (vilka inte verkar stämma), kan man fråga sig hur 70 000 människor kan utgöra knappa 3 % av en befolkning på drygt 9,3 miljoner. Det är vad det står i artikeln, och menar det något annat i det fallet kan de säkert mena något annat i övrigt. Kan vi lita på det som sägs och skrivs, eller inte?

Vidare vill man ge sken av att svenska läkare har påtagit sig uppgiften att sjukskriva unga människor därför att de är arbetslösa. Att de faktiskt kan må väldigt dåligt av det faktum att de saknar framtidstro och hopp, stöds snarare av påståendet att svenska ungdomars lust att arbeta ligger betydligt över genomsnittet i Europa. Här kan vi lika gärna konstatera att det är den svenska arbetsmarknaden som brister. Inte enbart i brist på tillfällen utan att man fullständigt struntar i att åtgärda de många arbetsmiljöproblem som finns och även har rapporterats till Fk? Naturligtvis utan någon som helst åtgärd, vilket kan bero på att dessa handlingar har en förmåga att försvinna. Skulle risken för depressioner vara högre på Gotland och i Norrbotten än i Stockholm skulle inte jag bli förvånad. Nu väljer dock artikelförfattarna förklaringen att sjukskrivningarna i dessa områden primärt är till för att endast dölja den dåliga arbetsmarknaden. På liknande sätt har man i andra sammanhang förvånats över att så stor del kvinnor insjuknar och speciellt i låglöneyrken. Att det skulle ha med deras arbetsuppgifter att göra verkar inte falla statistikerna in.

Nima Sanandaji och Thomas Idergard fortsätter med att hävda samhällets förlust av arbetskraft och konstaterar samtidigt ”permanent social och ekonomisk fattigdom”, samt kopplar detta till vikten av att kunna ta ansvar för sitt eget liv. Man kan alltså bryta det här utanförskapet när man vill och förmodligen då människor mår bra och då det finns arbetstillfällen. Hur kan de säga att samhället förlorar arbetskraft då det inte finns arbetstillfällen? De båda herrarna avslutar med påpekandet av vikten att satsa på en 0-vision beträffande sjukskrivningarna, men nämner inte ett ord om att skapa arbetstillfällen. Kan det bero på att det blir mycket billigare för staten att försörja arbetslösa och hänvisa till den marknaden då det uppstår problem med människors hälsa? Eller har det med hushållsnära tjänster att göra? Att dra undan den ekonomiska mattan för människor utan att känna till deras hälsomässiga status är inte juste och det går heller inte att legitimera genom att peka på vad andra gjort och inte gjort.

Nog kommer Reinfeldt & Co att gå till historien alltid… men några statyer blir det inte. Nja, det skulle vara på Gustav Adolfs torg då.

fredag 12 februari 2010

En illusion om pengars storlek

Man kan tycka att det borde finnas ett definierat mått på svensk levnadsstandard. Eftersom många påpekar att det är si och så bra i Sverige så borde man kunna ge besked om hur bra det är. Det är ju först efter att ha fått boende, mat och kläder på kroppen som en människa kan börja "självförverkliga" sig, börja ägna sig åt annat än att enbart jobba och låna böcker på biblioteket (som än så länge är gratis).
Man behöver inte vara företagsekonom för att känna till att behållningen/vinsten beräknas på intäkterna minus kostnaderna. Frågan är då hur mycket man tjänar, hur höga levnadskostnaderna blir och vad man får kvar.

Säg att 13 000kr/mån som ger 10 000kr /mån netto, skulle vara ett mått på svensk levnadsstandard, minimum. Dessa pengar tillåter mig att ha en lägenhet, kanske en bil och att äta hyfsat eller att kanske byta ut bilen mot att unna mig bättre kläder eller kunna gå ut någon gång. Dock räcker de inte till så mycket mer, beroende på var man bor naturligtvis. I stockholmsregionen räcker det kanske högst till hyra och mat.
Vi kan tänka oss att man i det här inkomstläget kan spara 100kr i månaden och alltså har råd att anlita en hantverkare eller kanske en bilverkstad en timme efter att ha sparat i ett halvår. Tänder, glasögon, gym, elektronik och annat kan vi glömma. I den här situationen är man nästan tvungen att sammanbo med någon.

Anta att en person istället tjänar 20 000 kr/mån (vilket inte är den lägsta, men en låg lön) vilket ger ca 16 000kr netto. Det är ca 1,5 gånger mer brutto och 1,6 mer netto än i exemplet ovan. Men, efter att ha dragit 10 000 kr för svensk minimum-standard av båda dessa löner kan man se att den med den högre lönen faktiskt har 60 gånger mer pengar i sin börs.

Hur är det när någon säger sig tjäna dubbelt så mycket som den med 20 000 kr?
Jo, h-n får 28 300 kvar efter att skatten dragits av. Dras ytterligare 10 000 kr för "svensk minimumstandard" av så har den personen drygt 18 000 kronor kvar, alltså 3 gånger mer pengar i handen. Men i förhållande till minimum-människan blir det 180 gånger mer!
Man kan tänka sig att de här två personerna ska pensionsspara eller höja sin standard för säg 3000 i månaden. Då innebär det att den med den högre lönen har 5 gånger mer kvar. Med minimilönen kan man inte pensionsspara.

RK:s rektor, som har varit på tapeten, får 50 000 netto alltså 40 000 efter skatt och ministandarden. Det blir 6.6 gånger mer än för den med 6000 netto, plus de betydligt större investeringsmöjligheterna. Här 400 gånger mer än "hushållerskan". Men egentligen tycker vissa ekonomer att hushållerskan och andra värdelösa människor inte ska ha mer än fyra fem tusen. Annars fungerar inte Sverige, säger de. Vilket säkert är sant om vi ska ha en tillräckligt stor grupp med multimiljonärer och miljardärer, samt en medelsvenson som får 150 till 200 gånger mer än sin hushållerska... som utifrån sin ringa inkomst ändå har bidragit till studiemöjligheterna för dem som tjänar så mycket mer.

Att tjäna "dubbelt" så mycket kan alltså innebära att man faktiskt har tre till fem gånger så mycket kvar efter att ha dragit av samma kostnader. Att tjäna "fyra" gånger mer kan i praktiken innebära "200", om man jämför med en riktigt låg lön eller en sjukersättning! Hur många tänker på det?

Nu kan vi börja fundera över de 4000 kronorna som skulle betalas ut till dem som utförsäkras och som även gäller för arbetslösa. Hur fungerar det egentligen? Ska vi ha klart för oss att av dessa 4000 går nästan allt tillbaks till stadskassan i form av skatter i fler led, kanske 3000 efter ett år? Ser man det så innebär det att kostnaden för 100 000 sjuka hamnar på 1.2miljarder per år... vem var det som så generöst sänkte sin bonus från en miljard till ynka sjuhundrafemtio miljoner på nittiotalet? Nej det här med ekonomi är inte lätt att förstå alla gånger. Undrar just vad det skulle innebära med en "garantilön" på 10 000 netto, där det fortfarande finns en motivation att kunna tjäna mer, för att inte tala om hur mycket samhället skulle tjäna in på den enklare hanteringen.

Naturligtvis ska man tjäna mer efter studier och hårt arbete, speciellt om produkten kommer samhället till nytta, vilket faktiskt sker. Som bonus kan man ju få ett arbete som gör det kul att stiga upp på morgonen och ger ork över till barn och fritid. (Det är väl ganska mycket värt, bara det.) Men har jag fel om jag påstår att ju viktigare en arbetsinsats är för samhället och våra grundläggande behov, desto mindre tjänar man... även om sossarna sitter vid makten.

torsdag 4 februari 2010

Förhållningregler för sjukskrivna

Under diskussioner och i kommentarer i massmedia, har en del människor lämnat synpunkter på hur sjuka och sjukskrivna bör inrätta sina liv. Eftersom de så generöst delat med sig av visdom och åsikter, vill jag lämna mitt eget bidrag i form av en sammanställning. Denna kan verka förvirrande i vissa avseenden, men försök bortse från det. Det finns ju alltid människor som förstår bättre än du och jag. Listan kommer att uppdateras vartefter ny information tillförs debatten.


Långtidssjukskrivna ska inte ha:

Kakel i kök
Rostfria vitvaror. Definitivt inte med ismaskin.
Snyggt porslin
Duk på köksbordet
Städat
Plastpool till barnen
Absolut inte riktig pool
Villa
Bostadsrätt
Snygg bil
Långt hår
Snygga kläder
Barn
Djur
Trädgård
Umgängesliv
Råd att ta hjälp
Råd att betala hyra eller lån
Platt-TV
Dator


Långtidssjukskrivna ska inte göra:

Bära hem mat
Göra rent barnens plastpool
Plocka undan efter sina barn
Bära in ved eller elda med ved
Städa
Klippa gräs
Le eller skratta
Utfordra sina djur
Sköta sin trädgård
Använda dator
Skriva
Rasta hund
Äta kött
Äta god mat
Laga mat
Äta ute
Fika ute
Försöka roa sig
Fira högtider
Underhålla sina barn
Röka, dricka eller snusa
Köpa dyra flingor till sina barn
Gå till tandläkare
Köpa medicin
Gå på bio
Hyra filmer
Åka till annan ort
Promenera
Ha kontakt med yttervärlden
Ägna sig åt intressen
Ta emot ekonomisk hjälp
Bära saker
Utföra någon form av arbete


Långtidssjukskrivna ska:

Arbeta
Byta bil till skrotbil
Göra sig av med bil
Sköta ärenden gående
Sälja hus
Sälja eller överge sommarstuga
Packa
Flyttstäda
Flytta
Skaffa gratishjälp att handla
Byta till gamla vitvaror
Hyra sin bostad eller bo hos barn eller bekanta
Skaffa fosterfamilj till sina barn
Gärna leva på sina barns besparingar
Alltid se ledsna ut
Hålla sig inomhus
Skaffa gamla eller trasiga kläder
Byta till gamla möbler
Alltid ha tråkigt
Leva under existensminimum
Rehabilitera sig även om de inte kan röra sig
Se till att inte röra sig
Stå till arbetsmarknadens förfogande
Flytta dit det finns jobb, även om de inte kan få något
Promenera
Hålla sig inomhus
Röra sig långsamt
Klippa sig


Långtidssjukskrivna får alltså:

Arbeta, men endast genom anställning
Utföra arbete för arbetandets skull, men inte för egen skull eller för sina barn
Bjuda hem vänner, men inte för att ha roligt eller trevligt
Gråta
Ha ont
Vara deprimerade
Trakasseras
Förföljas
Utsättas för hot
Stötas ut från samhället
Ta sina liv, om det inte kostar samhället något

måndag 1 februari 2010

Moderat kräkmedel

Det hela handlar om hur en kvinna, Alexandra, med stora smärtproblem rakryggat har vågat göra vad få törs. Trots kunskap om många människors oförmåga att känna empati och deras törst efter att racka ner på sina medmänniskor, ställer hon sig upp för att i media berätta vad som just pågår i Sverige genom att delge Aftonbladets läsare sin egen historia. Och vad händer!? Jo, då ger sig två okultiverade moderata troll, som uppenbarligen helt saknar förmåga till stil, inlevelse och empati, på Alexandra för att använda henne som slagträ i sin vidriga syn på människors och människors värde Detta i en illa dold jakt på mänskliga kostnadsposter. De erkänner att de inte är insatta i hennes problematik (skulle kunna vara vem som helst av oss) men dristar sig ändå till att uttala sig om denna, och använder hennes rop på hjälp mot henne, driver med henne öppet.

Mitt i eländet måste man dra på mungiporna, för nu har alla svart på vitt. Alla kan se hur Gunnar Axén och Helena Riviére beter sig och uttrycker sig för att förvränga sanningen, och i en förmodad tro att de behärskar den retoriska konsten. Bah! Pajaskonster! Löjets tidigare skimmer är nu rent bländande. Det är ju klart att Axén inte ställer upp på frågestunder med exempelvis medlemmar från Resurs. Det skulle inte jag heller göra med det huvudet påskruvat. Tack Gunnar! Förut lekte jag bara med tanken på att du är korkad. Nu kan jag göra vissa tillägg.


Jag kan inte beskriva det bättre än Jeanette och Ilse-Mari (Ett Hjärta Rött) har gjort i följande två inlägg, men jag ska försöka komplettera dem med min långa text. Tyvärr är det ofta så att det tar betydligt större utrymme att kommentera dumheter och lögner än att kläcka ur sig dem.
http://jeanette-jeanettesblogg.blogspot.com/2010/01/demokratin-ar-inte-gratis.html
Nog nu – det har aldrig handlat om fusk: http://ilsemarie.wordpress.com/

Jag har roat mig med att kila in lite numrerade påpekanden om felaktigheter, lögner och retoriskt blaj i Gunnar Axéns och Helena Riviéres grovt kränkande och förvrängda text. Jag vänder mig huvudsakligen till Axén i texten. Hans "medbrottsling" i den här artikeln låtsas jag just inte om. Henne får andra ta hand om. Lägg gärna de två artiklarna intill varandra för att upptäcka hur ord och uttalanden har bytts ut till liknade ord och uttalanden med helt olika "laddningar". Detta är "retorik" i okultiverad Axénsk och Riviéreistisk smak… även moderat?


M: ”Sjuka” Alexandra vill inte försörja sig själv
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6483262.ab

Artikeln är en replik på den här texten: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6431136.ab

Som föregicks av denna: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article5943308.ab


AXÈN:
Alexandra är i blomman av sin ålder, 30 år, trebarnsmamma, och har varit sjukskriven i tre år. Nu är hon omförsäkrad till Arbetsförmedlingen, och ett värre öde kan hon inte tänka sig: ”detta händer inte mig”. Utan sjukförsäkring är hon inte människa, säger hon.

EGO:
1. Nej, vem vill bli fråntagen sina möjligheter att betala hyra eller försörja sina barn för att hänvisas till tvångsarbete som uppenbarligen har förvärrat många människors problem? Du, käre läsare, kan ju se efter vilka uttryck du hittar och inte hittar i Alexandras text. Lägg märke till ”omförsäkrad till Arbetsförmedlingen” då hon just berövats sin försäkring, samt hur det lät på Af. Oservera byten till starkare uttryck, i syfte att ge en känsla av att Alexandra överdriver. Här startar Axén med att tillskriva Alexandra tankar som inte finns i hennes text och han fortsätter med ett falskt påstående om vad hon har sagt.
Axén startar starkt med 10 minuspoäng

AXÈN:
När sjukpenningen drogs in fråntogs hon sin ”rättighet till att vara människa”. Utan sjukpenning finns hon i ”ett bottenskikt i samhället utan rättigheter”.

EGO:
2. Ja, detta är Moderaternas och alliansens utstakade väg mot bottenskiktet! Men titta! Här har han ju använt Alexandras verkliga ord. Kan detta vara för att "då måste ju även det här vara en överdrift"? Observera att Alexandra gjordes till en överdrivande person redan i första stycket. Oj, nu höll jag på att kalla honom Adolf igen, och det går ju inte för sig… (För vad skulle jag då kalla Reinfeldt? I händelse av kommande behov att göra en del jämförelser, menar jag.) Här kommer han undan med 2 minuspoäng.

AXÈN:
Några möjligheter till ett vanligt friskt verksamt liv utanför sjukförsäkringen ser hon inte. Sjukförsäkringen är den enda trygga hamn hon kan tänka sig.

EGO:
3. Nej inte utan att först bli frisk från den smärtproblematik hon har. Sjukförsäkringen är till just för att ge sjuka och skadade en trygghet! Den ska utgöra en ersättning för förlorad inkomst… vare sig hälften, en tredjedel eller en fjärdedel av denna kan man leva på utan att: i första hand förmodligen lämna sin bostad och flytta samt hitta ny bostad under tiden man är sjuk, i andra hand att få bo hos någon annan. (Med tre barn?) Är det några konstigheter? Här bör vi kanske fokusera på " ser hon inte". Axén ger henne egenskapen att i sitt liv och över huvudtaget endast se sjukskrivning som ett realistiskt och tänkbart liv. Har hon sagt det? Nej, hon pekar på sina och allas stora behov av trygghet i händelse av skada eller sjukdom. Smaklöst men inte överraskande av Axén. Detta ger 5 minuspoäng.

AXÈN:
Vad hon lider av får vi inte veta. Bara att hon är ”sjuk”, som om frisk – sjuk var ett binärt förhållande, etta nolla.

EGO:
4. Frisk=etta- sjuk= nolla, är ju just den moderata synen på det hela. Är man inte döende, helgipsad eller psykotisk så ska man arbeta, enligt dem. Vad hon lider av skulle han ju kunna fråga istället för att med hjälp av just okunskap, göra sig lustig och uttala sig om hennes behov och situation. Istället har man valt att genom Alexandra reducera 100 000 människor till kostnadsposter. Vad hon lider av har framgått för den intresserade och läskunnige. Här blev det genast mer att hålla reda på. Nu har vi "får inte": Axén vill ge känslan av att Alexandra inte är ärlig samt att hon faktiskt hindrar oss att ta del av sanningen. Han använder sin egen lögn och sin oförmåga ( läs ovilja. Men det är klart att han känner till problemen) att ta reda på fakta för att komma till "etta - eller nolla". Detta i syfte att ge läsarna en upplevelse av att Alexandra valt att inte vilja bli frisk, delta i samhället. De här greppen eller finterna syftar till att förstärka påståendet om att endast tvång till arbete kan få människor friska. Nej, ska vi tala om ettor och nollor så är det uppenbart vem och vilka som representerar nollorna här. Det här var så gement att 10 minuspoäng och 1 varning utfärdas.

AXÈN:
Hon har fått remiss till psykiatrin men är mest störd över att behöva gå dit. I bakhuvudet på henne surrar tanken att ”jag inte skulle ha behövt åka dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats”. Tydligare kan hon inte säga att hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav.

EGO:
5. Alexandra säger faktiskt att hon behöver hjälp från psykiatrin. Mår man dåligt så skulle det kunna vara ett stort stöd med hjälp från psykiatrin, kanske med samtalsstöd eller medicinering för att inte fullständigt haverera, Men, alla blå troll och mänskliga läsare, stödet finns inte alltid där då det kan ta åtta månader att få träffa en läkare och då psykiatrin på många ställen nästan helt saknar resurser… trots påstådda miljardsatsningar. Dessutom är det kämpigt att, som många erfarit, ofta träffa nya läkare och återigen berätta om sina problem. Ibland kan man alltså få 45 min/månaden. Då Alexandra i själva verket har uttryckt förtvivlan, uppgivenhet och befogad misstro, vill Axèn anspela på motsatsen. Dessutom tillskriver han Alexandra både tankar, känslor och önskningar hon aldrig uttalat. Här har vi: "I bakhuvudet surrar tanken". "Jag skulle inte behöva". "Hon är inte intresserad" "Och sina barn". Ni ser ju själva vart Axén vill komma med de egenhändigt hopsnickrade förtal och påhitt han vill förmedla till läsarna. Nu ligger ärkekräket Axén risigt till, och vi har inte ens kommit halvvägs. Den här gången gav svineriet 15 minuspoäng och en varning till.

6. Den hänsynslösa och ofta förnedrande behandling många utsatts för av arbetsgivare, vårdinrättningar och Fk, leder onödigtvis till allvarliga psykiska problem. Men detta förstår inte en del människor som saknar etisk och empatisk intelligens eller andra utan erfarenhet av det här. Det här borde Axén vägt in då han möter "sådana" som han kallar Alexandra och ca 100 000 personer till. Det blir ta mig fan 2 extra på minuskontot.

7. Här osar den Axénska och moderata dyngan än värre. Observera att de båda trollen, utan inhämtad kunskap, använder Alexandras behov mot henne då de roar sig med att göra gällande att hon inte är ”intresserad” (en omskrivning av att inte kunna och därför inte vilja på grund av skada eller sjukdom) av att arbeta. Om den av mig utnämnde rikstölpen nr1, Gunnar Axén, skulle få vartenda ben brutet skulle vi med all säkerhet kunna konstatera att han inte heller är intresserad av att arbeta =”göra rätt för sig”. Vilket naturligtvis måste vara riktigt och bör användas mot honom. Han har då förvandlats till ett kolli och en börda för samhället enligt hans egen definition, så jag håller tummarna… för att han får lära sig mer om sjukdomstillstånd och allvarliga skador. Jag menar, om man sitter som ordförande i socialförsäkringsutskotten så bör man väl ha några kunskaper inom sitt område. Eller räcker det med att ljuga och förtala enskilda sjuka som ropar på hjälp? Hur ska det då se ut i övriga utskott, ja i riksdagen? Grattis Gunnar Axén! Du får några bonuspoäng bara för att du är en så ynklig figur! Det blir jämna 10 och som vanligt naturligtvis, minus.

AXÈN
Vänsteralliansen lovar att sådana som Alexandra ska kunna vara fortsatt sjukskrivna så länge det behövs.

EGO:
8. Oppositionen lovar att ”sådana” människor som inte klarar av arbete, ska slippa detta helvete för att istället erbjudas vård och hjälp. Det vill Axén, hans nya partner, alliansen och deras medlöpare få till en nackdel och använda mot både sjuka och oppositionspartierna. Uppmärksamma det! Uppmärksamma det flitiga användandet av ”sådana”. Minuspoäng till Axén. Nu 2 bara för att det var så ointelligent sagt.

AXÈN:
Ingen ska ”utförsäkras” med trojkans politik.

EGO:
9. Kanonbra! Då ska de slippa sparkas ur systemet och mista sin ekonomiska trygghet, bostäder och annat innan deras status har utvärderats genom generellt ”tvångsarbete” (valet står mellan pest och kolera här), vilket Axén inte försitter en chans att driva igenom. Han är väldigt tydlig med att påpeka hur mycket tryggare alla svenskar skulle kunna känna sig genom att rösta fram oppositionen. Det är kul tycker jag. Äsch, jag bjuder på den här, det har vi råd med.

AXÈN:
I en värld där i stort sett alla som känner sig ”sjuka” kan få sjukpenning i obegränsad tid blir själva frånvaron från arbete beviset för det ”sjuka”.

EGO:
10. Detta är alltså den uppfattning som Axén och company vill sprida genom att grovt generalisera. Anteckna att de inte har den ringaste aning om hur gruppen sjuka känner sig eller resonerar. De har heller inte bemödat sig om att söka sanning och adekvat kunskap innan de slår till mot denna stora grupp. Det har lämnat massor av frågor obesvarade och undvikit definitioner av centrala begrepp. Här hånar de både sjuka, läkare och den stab på Af och Fk som de vid behov berömmer, alternativt skyller på då kritiken blir för hård och träffsäker. Här kan vi bocka för: Det att försöka lura in läsarna i egna cirkelresonemang, det att förstora det påstådda problemet genom att kalla Sverige för ”värld” och göra gällande att de sjuka bara "känner" sig sjuka. Det hela har nu blivit så grandiost i sin osmaklighet att en person ensam knappast kan ha klarat av det. Men, det är något lurt här. Normalt brukar ju saker och ting bli bättre när man hjälps åt, men nu… Ja, tur för Alliansen att de bara var två då. Eftersom han bjöd på den här så får han rabatt. Här kommer den första åttan! -8

AXÈN:
Men eftersom Alexandra känner sig själv och sin motivation så tvivlar hon på ”vad som händer på riktigt” om vi skulle få en ny regering vid valet. ”Detta bygger på oron”. Hon tvivlar på att det ska kunna bli så lätt som de säger att rätta in sitt liv på pengar från kassan. Där besitter hon större politiskt förnuft än oppositionen.

EGO:
11. Axén blajar nu till det ordentligt, då han tillskriver Alexsandra en orsak hon inte alls nämnt. De blå trollen gör även misstaget att uttala sig om Alexandras motivation. De har ju inte den blekaste aning om vad Alexsandra känner sig motiverad till och inte. Att tiotusentals människor känner oro inför denna utrensning är självklart. Vid det här laget har de väl hunnit bli miljontals för övrigt. ”Kassan” har hon inte heller nämnt. Det är klart att det måste bli väldigt svårt för de flesta som ska överleva på mindre än 4000 kronor i månaden. Verkligheten och oron ligger förmodligen närmare Alexandra än oppositionen för tillfället, men i förhållande till Moderaterna och Axén är denna skillnad försumbar, ty där är verklighetsuppfattningen på en nivå som gränsar till vad som är godtagbart för att slippa arbetsprövning. Nej, inte ska de behöva stoppa sina egna ord och omskrivningar i munnen på Alexandra för att klara ut den skit de själva är mamma och pappa till. Nu har förtroendet för Alexandra plötsligt stigit i och med att hon "känner sig själv". Samtidigt som han äter upp den kakan vill han ha den kvar, för några ord senare använder han hennes "kunskap" till anspelningen på att hon tydligen blivit förvirrad. Alltså då Axén vill få fram att Alexandra tvivlar på sin verklighetsförankring. Koppla ihop det med hennes behov av hjälp från psykiatrin och notera samtidigt att man/de/han faktiskt inte alls är intresserad av vad Alexandra behöver hjälp med. De frågade ju efter hennes problem tidigare i texten. Detta beror nog på att han inte kan anspela på ett förvirringstillstånd om Alexandra bara behöver få prata med någon om sina upplevelser och erfarenheter.
Jag skulle ha fixat en stämpel redan tidigare! Att försöka spela på psykiska problem eller förvirringar är ett extra allvarligt skamgrepp av personer i den här ställningen, i rikets ledning. Nu blir det minus 10 för tjafset, 16 minus för skamgreppet, 2 varningar och ytterligare 5 minuspoäng… bara för att jag kan ge det.

AXÈN:
Det som försvårar en ärlig och öppen diskussion om hur systemet fungerar är det hyckleri som omgärdar begreppet ”sjuk”. Vi vet hur illa det var, både för individen och för samhällsekonomin med evighetslånga sjukskrivningar.

EGO:
13. Det som försvårar diskussionen, är ju att Axén och Husmark inte ställer upp på att besvara frågor, att de ständigt ljuger och använder den retorik jag försökt beskriva ovan. Medlemmar i nätverket Resurs har blivit nekade den dialog och den frågestund de efterfrågade i samband med hearingen i höstas, men fick närvara.(Det var då en förtvivlad person från åskådarläktaren gav uttryck för det som sker. Nu bötfälld för sin oförskämdhet att protestera mot de lögner och den mörkning som moderaterna/alliansen bygger sin politik på.) Har dessutom frågorna från media till Axén varit så lätta att han kunnat besvara dem med sina få stavelser och mantran värre än kinesisk vattentortyr, så måste man även ifrågasätta det kvalitativa innehållet i de tillfällen som getts. Då det gäller hycklerierna (observera att det nu dök upp ett för Axén okänt ord och med en innebörd utanför hans begreppsvärld, och därför kan vi faktiskt konstatera att han fått hjälp med mer än underskriften) runt begreppet sjuk, vill jag bara kontra med deras otroliga svårigheter att ge en definition av begreppet. De har inte haft en susning om hur de ska svara på den frågan, som egentligen borde ha legat till grund för hela projektet, förutsatt att de inte ljög om sina intentioner förstås. Vågar jag spekulera i att de ville ha ”en dörr öppen” i händelse av för hård kritik eller att inte lyckas utförsäkra tillräckligt många vid arbetsprövningen. Här var det inga nyheter så han får nöja sig med skammen. Nä, så dum jag är, det fungerar ju inte på den figuren.
Nu har vi en stabil och trygg försäkring. Särskild hänsyn tas till de allvarligt sjuka. Och det är moraliskt rätt att hjälpa människor till arbete om de har arbetsförmåga. Det tror vi till och med Alexandra kommer att hålla med om en vacker dag.

14. Här kommer det skamlösa parets crescendo. Jag fastnar här… det är ju så att man kan kräkas. Att över huvudtaget ta orden ”trygg” och ”stabil” i sina munnar och fullständigt förtränga de helveten man fullt medveten ställer till för så oändligt många människor och familjer… samt helt i onödan och endast för att få igenom utrensningen innan de själva åker ut. Vad gör det dem om de åker ut, då de redan har vänt upp och ner på landet, flyttat allt kapital och dragit undan mattan för både sjuka och arbetslösa. Hänsyn har de säkert fått hjälp att stava till, liksom det förmodligen okända begreppet moral. Nu var han där och tafsade på Alexandra igen med sitt kränkande ”till och med”. Om Gunnar Axén, Cristina Husmark Pehrsson och nu Helena Riviére hade minsta förmåga till självrannsakan och självkritik, så skulle de lyssna aktivt, och inte i syfte att förvrida sanningen så fullständigt och så långt de hela tiden har gjort, samt i alla sammanhang. Om människor (tiotusentals) hör och erfar att utförsäkringarna slår deras liv i spillror, så kan de inte gärna instämma i omdömet att de har en ”trygg” försäkring. Notera nogsamt vad de menar med ”särskild hänsyn”. Jo det är då moderaterna och deras kumpaner skonar människor som mer eller mindre ligger för döden eller inte har kontakt med verkligheten. Alla andra ska arbeta med fiktiva uppgifter på en arbetsmarknad som inte finns.
Det är så äckligt att det leder till 30 minuspoäng och fem varningar.

Axén har med ”sakkunnig” assistans skrapat ihop 123 minuspoäng av 50 normalt möjliga samt 9 varningar. Det säger ju en del. 8 minuspoäng skulle innebära en godkänd och hyfsad retorik. Ju fler minuspoäng, desto snaskigare, osmakligare och lögnaktigare är man.
För erkännanden av egna brister och misstag samt genom att ge sina motståndare rätt då de har det, tilldelas man pluspoäng. Hamnar man på 0 och positiva tal, är man en riktigt bra till en jättebra politiker och ledare. Vid tre varningar bör man stängas av.

Helena Rivière (M)
ledamot i socialförsäkringsutskottet
Gunnar Axén (M)
ordförande i socialförsäkringsutskottet

Jag följer Alexandra och trollfamiljen. Kolla in det här inlägget hos Jeanette - Hörrödu Staffan Anger!
Följ även Ett Hjärta Rött.

måndag 25 januari 2010

När orden inte räcker till tar dumheten över

Vad säger man om dagens ynkliga påhopp av moderaterna, då de i desperation går ut i Aftonbladet för att håna Alexandra?:
www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6483262.ab
Alexandra är tjejen som vågade gå ut i media för att berätta för det svenska folket om sin situation som sjuk och som måltavla för alliansens utsorteringspolitik, alltså de utförsäkringar som de tillsynes outtröttligt hävdat vara till för att värna de sjukas rätt till rehabilitering.

Jag saknar ord att med ett korrekt språk uttrycka vad jag upplever. Däremot har Gunnar Axén och Helena Riviére inte saknat vare sig ord, fantasi eller taktlöshet i deras reaktion på Alexandras berättelse: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6431136.ab
De har från första till sista stavelse förvrängt det Alexandra har skrivit i sin artikel. Lägg bara de två artiklarna bredvid varandra så får ni en mycket god uppfattning om dessa moderaters kultur, mentala status och uppfattning om vad som är rumsrent och inte. Förutom de rent lögnaktiga förvrängningarna av Alexandras text, har de nu sjunkit så lågt att de är beredda, att med hån gå till individangrepp mot en person med en besvärlig sjukdomsbild. Jag har punkt för punkt kommenterat denna moderata dyngstack i en annan blogg, men förmodligen i onödan då allt framträder så klart. Det var ren desperation och illamående som fick mig att göra den listan... och i viss mån för att ge stöd åt dem som ännu inte förstått situationens faktiska allvar.
Ja, det löjets skimmer som vilat över tidigare retoriska finter av låg kvalitet från Axén, Husmark och company (Fredrik Reinfeldt inbegripen), har nu övergått till att med ett nästan bländande sken belysa dagens tecken på inkompetens och smaklöshet.

Enligt min definition av dumhet (se förstasidan) har man nu tagit en tiopoängare. För visst är det övermåttan dumt av moderaterna att offentliggöra den okunskap man besitter (kan man besitta ett negativt värde?) och samtidigt försöka använda lögner och förvrängningar i syfte att smutskasta en "motståndare" som Alexandra, en person som velat visa hur deras politik slår mot henne och många andra. Här har vi fått se prov på hur modiga människor behandlas, och alltid har behandlats, av dem som betraktar sig som förmer.. Men det är en annan historia.

Det här mina vänner är alltså en höjdare. Man skulle kunna tro att den nya duon Axén och Riviére försöker komma in i Guinness Rekordbok... men frågan är med vad. Ty att bete sig på det här viset i syfte att vinna väljare, är inte enbart dumt, inte heller endast jättedumt. Detta är ett mycket bra exempel på ett ointelligent beteende... som att få tio fel av fem möjliga och vara stolt över det. För mitt inre framträder en apa som lekt med Alfapet-brickor.

Mina damer och herrar! För att leda ett land och ett folk behövs betydligt mer än matematiska kunskaper, miniräknare och lek med Alfapet-brickor! Sverige är förhoppningsvis mer än en spelbutik!
Nu är det alltså sista dansen för de politiker som vill ta avstånd från den borgerliga politik som förs, det så kallade nyliberala förhållningssättet där gränsen till det extrema redan förlorat sina konturer.

På begäran- relationen mellan hämnd och dumhet

Det har visat sig att det kan bli lite svårt att koppla ihop begreppen: dumhet, ointelligens, ondska och hämnd. Jag använder dem gärna, och i den ordningen, men ni har naturligtvis rätt att kräva en förklaring.

Nu kan jag säga att jag gärna använder mig av "stipulativa" definitioner, samt utan att berätta det. Det låter häftigt för den som inte vet vad det betyder, vilket jag kan utnyttja om jag vill vara dum eller elak. Men nu är jag för klok för att slänga mig med ovanligare ord då jag vill säga något (vilket även passar mig bra eftersom jag kan så många). Dessutom är jag en vänlig själ. Så vänlig att jag har blivit arg... Kommer du ihåg vad jag pratade om nu?
En stipulativ definition innebär: "Så här menar jag när jag säger xxx", i motsats till en lexikalisk definition som är vedertagen och kan hittas i just lexikon.
Ett exempel på en person som nästan uteslutande använder sig av stipulativa definitioner, utgörs av min nuvarande favorit Gunnar Axén... Han gör dock misstaget att lika ofta blanda ihop dessa med de lexikaliska.

Nåväl, en/min definition av "dum" - det att onödigtvis handla utan kunskap - har jag dragit. Men uttrycket blir ju inte aktuellt med mindre att man misslyckas med det man företagit sig, eller? Håller man färgen kan faktiskt folk tro att man är ett geni... man själv också. Många goda exempel på det här hittar man företrädesvis hos grabbar mellan tretton och tjugofem.
Vad jag just nu är ute efter, är när någon gör något ont och elakt. Det behöver ju inte alls innebära att det är dumt per definition... utom vid ett delikat tillfälle. Nämligen när någon tar hämnd. På så sätt kan en ond gärning vara jättesmart ganska länge innan vederbörande kommer på att h-n varit just dum. Ju mer tid som förflutit, desto mer blir det nu att fundera på.
Härmed har jag lyckats koppla ihop begreppen dum och hämnd.

Hur är det med ondskan då? Ont är väl ont och eventuellt elakt, kan man tänka. Ja, det är väl riktigt så länge det handlar om medvetna handlingar, alltså där personen eller personerna är onda eller elaka. Här bör vi kanska göra skillnad på ond och elak också, där jag själv anser att elak och elakt beskriver något eller fler tillfällen, medan ond och ondska handlar om en karaktär och ett eventuellt kroniskt tillstånd.
Men sedan har vi de omedvetna handlingarna, där någon kan begå en ond handling eller genom sitt sätt att leva och vara, kan göra ont. Man kan ju i all välmening göra något som skadar någon eller något. Detta är kanske mest typiskt då föräldrar av kärlek och i välmening köper tonvis med godis, eller ger barnen mer frihet än de klarar av. Konsekvenserna av den goda handlingen göra ont eller skada, och ibland kanske mer ont än om den varit avsiktligt ond. Man har ju viss kontroll med avsikter, vilket man saknar då det handlar om omedvetenhet.

När jag sitter och skriver om det här kommer jag in på betydelsen av begreppen egocentricitet, egoism kontra altruism, alltså oegennytta/kärlek till sin nästa.
De två första ego-begreppen har jag upptäckt att många inte håller isär. Därför tänker jag ge dem eget utrymme vid tillfälle.

Avslutningsvis kommer vi fram till begreppet intelligens. Jag gör inget väsen av det för jag har egentligen inte nosat så mycket på det området. Jag har tidigt upplevt att det råder en viss övertro på betydelsen av att vara intelligent, vilket har irriterat mig oerhört. Man måste ju ifrågasätta innebörden av det uttrycket då många uppenbarligen lätt beter sig dummare ju intelligentare de anser sig vara. Det finns till och med ett ord för dessa, nämligen "intelligensaristokrater". Jag har därför hittat på begreppen "negativ intelligens" och "negativ utbildning". (Det kanske redan finns, men så länge jag är omedveten om det så kan i varje fall låtsas.) Men dessa får jag också ta vid ett annat tillfälle.

Jag nöjer mig för stunden med att intelligens får stå för snabbhet, generaliseringsförmåga och viss fantasi eller kreativitet. Får väl sätta mig ner och läsa på, om och när det krävs.

torsdag 21 januari 2010

Hur mycket Pucko ryms det i ett sugrör?

Gunnar Axén leker med siffror.
"Många tidigare sjukskrivna får nu bättre hjälp"

Gunnar Axéns text
Idag offentliggjordes statistik som visar att allt färre behöver vara sjukskrivna för stressrelaterade sjukdomar. Sjukskrivningarna har minskat med 40% sedan september 2006. Som förklaring till utvecklingen pekar Jan Larsson från Socialstyrelsen på införandet av rehabiliteringsgarantin och säger att "många tidigare sjukskrivna nu får bättre hjälp".


Torsten Kindström från föreningen Balans, som ger stöd till personer med utmattningsdepression, håller med om att det tidigare nog funnits en översjukskrivning och konstaterar att "Orsaken har varit brister i vård och rehabilitering. Att gå långtidssjukskriven är sällan ett önskemål från de drabbade."


Brister som vi nu alltså tar itu med steg för steg. Förra året fick 30.000 människor vård och rehabilitering tack vare rehabiliteringsgarantin. I år beräknas antalet hjälpta öka till 50.000.


Trots att nyheten kablats ut av TT under eftermiddagen och att sjukförsäkringsfrågan varit aktuell den senaste tiden så verkar det än så länge bara vara , Ekot, Rapport och Aftonbladet som lyft upp den.


Gunnar Axén leker med siffror, sjuka och arbetslösa.
Eftersom Gunnar Axén inte verkar godkänna andra kommentarer än sina kompisars och sina egna, har jag kopierat hans text och lagt in den här.

Vad som under senare tid framstått som en självklarhet för allt fler, är att Gunnar Axén och hans polare har problem med att presentera sanningar. Det är så pass illa att i varje fall jag själv kommer närmare sanningen genom att invertera hans påståenden till den raka motsatsen. Jag är ganska allvarlig då jag påpekar detta.

Personligen blir jag misstänksam när Gunnar Axén använder siffror utan att kunna uppge någon källa. Speciellt då han inte kunnat presentera siffror och definitioner som underlag för några andra påståenden heller. De flesta vet ju vid det här laget, att de sjunkande siffrorna för sjuktal motsvaras av ungefär samma höjning av arbetslösa, alternativt höjningar i den självmordsstatistik som Axén och Reinfeldt-ligan inte har visat märkbart intresse för. Det är bland annat den senare gruppen som enligt Reinfeldt ramlar mellan stolarna vid stora förändringar, alltså på grund av att man helt enkelt inte ställt dit några stolar åt dem. Här vill jag fråga er: Tror ni att de har glömt ställa dit stolarna eller helt enkelt struntat i dem? Kanske har de försvunnit genom att så många av våra ledare sitter på fler.

Det som är så vitsigt och användbart med statistik, att man kan plocka ut vad som helst, undvika vad som helst, kalla det vad som helst, koppla det till vad man vill och sedan presentera det som någon sorts sanning. Kan man ge dessa "sanningar" visuella stöd i form av färggranna staplar och diagram så går ännu fler på det. Med en overheadprojektor till hjälp "måste" det bara vara sant... Eller kan det även då röra sig om en Axénsk sanning, kanske en Fredrikalisk eller Husmarkiansk sanning?
Ja det är läge för nya språkliga uttryck och begreppsbildningar i dessa dagar. Såå, det verkar som Gunnar Axén har mer att tillföra språket än matematiken... Dock ej retoriken.
Om man inte godkänner sjukskrivningar, sjunker antalet. Om man utförsäkrar 100 000 så sjunker antalet drastiskt. På det att man kan sträcka på sig ytterligare. Och vad garantin anbelangar...
Kika här: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6461512.ab
Det skulle vara mycket intressant att läsa någon annans statistik på samma fenomen.

Jag brukar kalla det för "psykopatargument" då man svarar "goddag yxskaft" eller förflyttar skuld och fokus till meningsmotståndare, sin partner eller andra, då man med ett oskyldigt leende säger att man hjälper dem man i själva verket gör sitt bästa för att krossa. Notera att jag inte kallar någon psykopat eller menar att man måste vara psykopat för att använda dessa argument och tekniker... Men, är man psykopat så använder man bland annat dessa verktyg. Att Både Axén och Reinfeldt med fler verkar helt befriade från hänsyn och medkänsla samt ljuger och förvränger så gott som allt, gör dem alltså inte till psykopater. Sanningshalten i påståendet ovan kan säkert många misshandlade kvinnor vittna om. Har ni inga sådana tillgängliga kan jag rekommendera www.psykopati.se.

Eftersom jag inte har tillgång till rättvisande siffror, vill jag tillägga följande: Att "många har fått hjälp" betyder ingenting med erfarenhet av Axénska citationstecken. Att det säkert är fler än "fler", alltså tre stycken, tvivlar jag dock inte på.
Torsten Kindström håller med om att det "nog" funnits.. Vad betyder "nog"? Tillsammans kan vi kanske konstatera att "nog funnits en översjukskrivning" knappast kan handla om uppåt 100 000 människor i varje fall.
Vad Axén menar med hjälp, kan vi ju räkna ut. Annars är det ju bara att ställa sig utanför Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och fråga dem som kommer ut. Så mycket annat finns det inte anledning att säga om Gunnar Axéns uttalande. Han säger nämligen samma sak hela tiden och i så gott alla sammanhang. Likt en papegoja upprepar han de ramsor han lärt sig utantill, och hittills utan att visa prov på någon egentlig variationsrikedom. I dessa besparingarnas tidevarv skulle det kanske vara en god idé för Moderaterna och deras allierade att införskaffa en diktafon, eller sitter Axén där han sitter i egenskap av offerkalv, någon man lätt har råd att avvara?

torsdag 14 januari 2010

Jag är inte dum. Jag har bara otur när jag tänker.

Vissa människor avskyr då någon använder ordet "dum", andra älskar att använda det. Vissa människor sätter ett likhetstecken mellan dum och "ointelligent", medan andra gör stor skillnad.
Jag tror att vi behöver prata mycket mer än vi gör om just dumhet och vad det innebär, liksom att försöka avdramatisera uttrycket och betydelsen.

Jag smakar på ordet och funderar lite över dess laddning. Det är klart att jag inte vill bli kallad dum eller betraktas såsom dum. Jag skulle bli skitgrinig om någon sa att jag är dum... men det beror nog mest på ordets förväntade innehåll. Om någon kallar mig för knäppis så känner jag mig nästan stolt, trots att jag vet hur många tolkar det ordet. För mig betyder det att jag är lite egen och kan göra oväntade saker. En knäppis kan vara rolig, trevlig och en massa bra saker. En knäppis sitter inte fast i det som kallas normalt och behärskat.
Det ligger nog mycket i om man betraktas såsom dum eller om man gör lite dumma saker och begår dumma handligar. Precis på samma sätt förhåller det sig med skillnaden mellan att tycka illa om någon och att tycka illa om dennes handlingar.

Som jag skrivit i bloggens inledning, skulle många föredra döden framför att betraktas som dumma, vilket också kan utnyttjas då man vill ge någon en verbal snyting. För att inte vara för burdus och därmed ställa en situation på sin spets eller hamna i ett återvändsgränd... eller i slagsmål, så kan man undvika själva ordet för att istället få den andre att själv att konstatera "faktum". Man kan hinna med otroligt mycket under tiden denna funderar på vad h-n egentligen velat säga eller hur det verkligen förhåller sig. Ja det kan ta en stund från tanke till känsla, tillbaka till tanke för att slutligen reagera. Själv brukar jag hinna lägga på lurar, gå ut från rum, stänga dörrar och snudd på gå och lägga mig innan hela systemet har kommit igång... och då är det för sent. Och var det inte för sent just då så är det för sent när man forfarande inte lyckats somna vid fyrablecket.

Men hur borde det vara egentligen? Ibland kan jag tänka att både världen och livet skulle se annorlunda ut om inte det här ordet innehöll den där laddningen som det gör. Många, för att inte tala om politiker, skulle våga erkänna att de har fel och därmed skulle det snart gå sådan inflation i begreppet att allt ont rann ur det.
Vad tusan, vi är ju dumma! Mer eller mindre, men alla... Eller?

Definitionen började med "att handla utan kunskap". Men då jag funderade närmare på det så måste vi ju handla och agera ibland. Skulle det komma en herrelös bil rullande nedför en backe mot mina älskade så kan man ju inte begära att jag ska handla rationellt på alla vis. Först gäller det ju att få undan hojen och sedan familjen. Kan man få undan några andra också, är det ju bra. Kanske skulle någon prioritera andras barn innan fru och svärmor räddades, eller motsvarande på den manliga sidan. Något av de här alternativen kan verka vettiga men det finns ju andra också. Far min berättade om ett lumparminne då en stridsvagn på service började glida utför en isig sluttning utan larvfötter. En kompis fick syn på kärran i sista sekund och stoppade dit foten för att få hejd på den... och det verkar ju ganska dumt. Men ibland är reflexerna otränade och då kan vad som helst hända. Även om killen med bara en fot reagerade ovanligt korkat så behövde han ju inte vara en dum person.
Jag ändrade definitionen till "att onödigtvis handla utan kunskap", varpå det hela blev intressantare. Vi gör alla en massa tabbar och tillsynes dumma saker, men att göra det helt i onödan är ju faktiskt dumt.. på riktigt. Alltså står dumheten i relation till nödvändigheten att handla. Måste man agera eller göra något så är inte valet fritt, vilket det annars är... om man tror på fria val. Eftersom människan, med sin iver att kladda på allt, enligt den definitionen är dummare än en ko eller vad som helst, så kan jag förstå att en del vill skjuta så många djur som möjligt. Sanningen kan vara outhärdlig.

Skulle vi inte kunna vänja oss vid tanken genom att helt enkelt låta varandra göra lite dumma grejer utan att börja jäklas. Tänk om vi kunde se det dråpliga och roliga då en del dumheter görs. Då skulle vi ju kunna göra fel och säga fel utan att skämmas och utan att må dåligt. Då skulle vi kunna lära oss att en person som gör något dumt, kanske fattar ett dumt beslut, faktiskt kan ha en massa förmågor. Detta med resultatet att personen i fråga lättare skulle kunna erkänna sitt misstag och fråga hur h-n istället borde ha gjort. På så sätt skulle ju andra kunna få några pluspoäng för att de har uppmärksammat tabben och känna ett personligt växande i och med det. Skulle någon eller några komma på en lösning så skulle det också ge något. Personen som hade gjort fel skulle ju duga alldeles utmärkt till en slags ledarfigur i egenskap av att försöka hitta bra lösningar, engagera andra i utveckling och beslutsprocesser. (Sedan hör det till saken att ju kreativare och flitigare man är, desto större blir riskerna att göra något dumt.) Skulle det rentav inte kunna bidra till den demokratiska ordning jag tror vi i grund och botten vill ha?
Det här får mig att tänka på hur idealfamiljen fungerar och att "vi", samhället, "vet" vad som är bäst för våra barn för att de ska växa upp till ansvarsfulla, empatiska och levande personligheter. Har ni tänkt på att vi gör skillnad på vad som är bra i en familj och vad som är bra i våra samhällen, i en kultur. Vi kan ha en bestämd åsikt om hur en dysfunktionell familj kan fungera och ha för brister eller pålagor, samt inse konsekvenserna av dessa. Men vi inser eller erkänner inte att vi i grund och botten har kvar många behov livet igenom, och som vuxna är beroende av vår relation med staten eller dem som satt sig över vår suveränitet. Kanske på grund av att vi får lättare att tackla problem med större mognad... eller hur vi nu gör.
Barnen börjar påverkas utifrån redan tidigt. Redan som små blir de utsatta för reklam och annan påverkan. Tonåren ska vi inte tala om... men "det är ju så normalt". Själv tycker jag att det är dumt.

DEN VISE VET ATT HANS VETANDE ÄR TRO. DEN OFÖRNUFTIGE TROR ATT HANS TRO ÄR VETANDE

Telia

Idag ska jag skriva till Telia. I somras var det fel på en teleledning ute i skogen där två kvinnor, varav den ena till åren, befann sig, någonstans i Sverige. Jag felanmälde och stod som kontaktperson eftersom det inte gick att ringa från torpet.
Felet skulle enligt löfte ha åtgärdats en månad tidigare, men då hade inget skett. Dottern hade arbete att utföra genom telefonkontakter så det fick hon ordna på annat sätt. Eftersom det såg ut att vara en skada även intill huset så var det nödvändigt att finnas på plats för kunna släppa in reparatörer. Dessutom kan de behöva kontrollringa. Så det blev en semester utan att kunna åka någonstans tillsammans för mor och dotter.
I min kontakt med Telia använde jag dels deras mailtjänst där man knappast kan få svar på frågor utan att tillbringa dagar med att svara på följdfrågor, dels genom telefon som innebär otroligt långa kötider, uppåt timmen och vid fem, sex tillfällen. Att de inte vill ha kundkontakter utöver sin försäljning är uppenbart.

För att vara säker på att få ut teknikerna till rätt ställe och med rätt grejer tog jag kontakt med Scanova (Teliaägt vill jag minnas) som i sin tur hänvisade till Relacom som höll i service och reparationer. De hade nämligen varit på plats efter några dagar, klättrat upp i fel stolpe och åkt hem igen... utan att hitta något fel, utan att tala med grannen som befann sig tio meter därifrån och såg det hela, utan att meddela abonnenten eller mig. Att den trasiga ledningen hängde snyggt ihoprullad på nästa stolpe, det såg de inte (man gör inte det om man inte tittar)... och jag fick aldrig möjlighet att tala om det.
Det här fungerade alltså som det gör mellan våra politiker, genom hela organisationen till handledarna och slutligen kunden. Cheferna kan inte nedlåta sig till att ta kundkontakt, de vet inte vad deras organisationer behöver. Någon annan ska ju fixa allt så att chefen ser bra ut. Gör de något fel så är de knappast snara att erkänna det och därför är förbättringar svåra att få till stånd. Personligt ansvar hos många statliga tjänstemän är bortsorterat sedan åttiotalet. Staten hade inte råd att processa eftersom deras chefer gjorde så många fel, så man införde ansvarsbefrielse... har jag läst och hört. Något som knappast höjde kvaliteten. Är det utbildningsväsendet som brister eller är det sjuttiotalets mantra att "alla kan" som har ställt till det? Om alla redan kan så finns det ju inget att lära sig, menar jag.

För att göra en lång historia kortare: Telia missade första besöket som inföll efter tre dagar, och varje gång jag eller dottern tog kontakt med dem eller Scanova lovade de att komma ut kommande dag eller efter några dagar. (Vid ett tillfälle efter klagomål sa de att: - Vi kommer ut direkt i morgon! - Men jobbar ni på en lördag? - Nä, just det, då kommer vi på måndag... Vad tror du?) Under två veckor höll det på så här, var och varannan dag. Till slut ringde det upp en äldre erfaren televerkare som ställde mig några frågor, körde fem mil rakt fram till rätt stolpe och fixade det enkla felet, direkt. Han ringde mig och beklagade sig över den personal som Telia höll sig med idag, att de varken kunde eller orkade.

Det handlar alltså inte om att telelinjen var bruten i sex veckor då det gäller den upprättelse jag är ute efter. Det handlar om den stora tidsåtgången i passande, ringande och väntande därför att Telia eller någon av deras samarbetspartners aldrig ringde upp själva för att lämna återbud eller besked. Det handlade om att man lovade saker utan att ha minsta täckning för det, att man helt enkelt ljög.
Istället för att kontakta mig, tog de senare kontakt med mamman och lyckades få henne att godta en kompensation på 1000 kronor, hela 200 mer än de var tvungna att betala.

Jag har skrivit brev till Telias kundombud och påpekat att deras ersättning utföll som kompensation för att abonnenten stått utan telefon så länge. Jag påpekade att det var något helt annat med de otaliga lögner som tvingat mig till timmar i telefon och att tjejerna som inte kunde åka hemifrån tillsammans varit tvungna att köpa en mobiltelefon och köra några kilometer för att ringa. Detta ville jag ha kompensation för. Hur mycket frågade hon i telefon tidigare... Ja vad debiterar ni per timme, frågade jag. Men hon verkade tro att jag skämtade.

Till senaste svar fick jag:
"Tack för ditt brev.
Naturligtvis har jag satt mig in i det aktuella ärendet innan jag skickade mitt brev. Eftersom inget nytt framkommit hänvisar jag till mitt tidigare svar." Undertecknat: Anna-Lena Norling (kundombud)
(Nu kanske någon reagerar mot att jag uppger kundombudets namn. "Hon är ju bara en anställd som gör sitt jobb". På detta svarar jag att: det borde hon ha tänkt på innan hon tog det här jobbet och innan hon gick med på att följa de direktiv hon fått. Tacka för att mycket är som det är, så länge ingen behöver ta ansvar och så länge en anställd tillåter sig att göra vad som helst för att kunna lyfta en lön. Överlevnadsargumentet håller inte.)

Vad menade hon med "efter att inget nytt har framkommit"? Det borde ju ha räckt med det hon tagit del av tidigare. Hänvisningen till hennes tidigare svar var också svårbegriplig eftersom hon faktiskt inte hade svarat på mina frågor.
Här ger man alltså ett goddag-yxskaft-svar för att slippa svara på de ställda frågorna och stå för det man gjort och inte gjort. Men det vet alltför många av oss, att kan man tjäna en slant eller får lön för det, så är många beredda att göra sig hur korkade som helst. Jag får alltså ta ett steg tillbaka beträffande mina ord i inledningen. Många dör hellre än att framstå som dumma, men de de kan också dö för pengar.
Nåväl. Att hon framfört mina klagomål är inget jag tänker trösta mig med. Dessutom: Hade de utfört ett fackmannamässigt arbete med en gång, redan vid tidigare avbrott, så hade de här turerna inte varit nödvändiga... det blev dessutom ett avbrott till efter ett par veckor.

Varför gör de på det här viset? Jo, därför att de kan och därför att de tjänar pengar på det. Så länge det inte kostar människor något så kan de hålla på så här. Så länge statliga tjänstemän och politiker inte behöver ta ansvar så kan de lova vad som helst utan att behöva infria sina löften.

Nu ska jag skicka ett postbefordrat brev till Telias kund-"ombud" och fråga om det framkommit något nytt.

Förresten hörde jag att de tjänar över 400 miljoner på telefonröstningar till melodifestivaler och liknande. De borde kunna utföra bra arbeten och stå för vad de gör och säger... men mycket vill ju ha mer... och så har de ju problemet med alla dessa konton.

onsdag 13 januari 2010

Var ska jag börja? - En inledning.

Har du tänkt på hur mycket dumt det finns? Det finns dumheter av alla de slag, allt från små vardags-dummisar som de vi ideligen kan observera i trafiken eller på stan, till katastrofal dumhet som vi oftast kommer i kontakt med via samhälleliga funktioner eller då vi slår på nyheterna. Vi råkar ut för dem i köerna då någon bara MÅSTE stå så nära att man riktigt kan höra näshåren rassla av deras nosande då du försöker smyga med din kontokortskod. De slukar varenda milimeter du rör dig framåt eller ligger fem meter bakom dig då du kör bil, oavsett var du kör eller hur fort det går. Detta trots att det är helt tomt bakom och fanskapet inte ska om. Det är sådant de (iglarna) förmodligen inte tänker på. Bortsett trafikdummisarna är de här ofarliga. Då är det värre med det stora antalet människor som nyser i händerna och kladdar jocket på allt de kommer åt... utan att vara medvetna om det. Man kan tycka att det inte borde vara så långt mellan tanke och hand-ling. Men det är det ofta... i den mån handlingen föregåtts av någon tanke. Ibland är det bara långt, liksom.

En bekant frågade mig vilken halvmeter som var längst. Vi hade just pratat om känslor och ändå var svaret så kraftfullt i sin enkelhet. Hon menade att det var sträckan mellan hjärna och hjärta. När vi nu är inne på ett av mina favoritämnen skulle det vara på sin plats att fråga efter den längsta metern, om inte svaret redan var givet.

Här har vi redan kommit åt själva kärnan i betraktandet av många problem och frågeställningar. Förhållandet mellan tanke, känsla och handling är intressant. Inte enbart då man betraktar sambanden mellan dem, utan då man spånar över konsekvenserna av själva ordningsföljden.

Nå, vad finns det mer för dumheter och hur ska man betrakta detta viktiga ämne? Jag kan garantera att den här källan är fullständigt bottenlös. Sättet att betrakta vår verklighet skiftar och jag ska försöka hålla mig till mitt eget synsätt. Jag kan absolut inte luta mig mot långa och djupa studier i något av de ämnen jag tar upp, knappt i några andra ämnen heller. Så, det jag babblar om baseras på mina erfarenheter och upplevelser, till vilka jag lagt en slags slutledningsförmåga, eller i vilket fall en sådan ambition. Jag har snappat upp en del tankestöd här och var som jag använt som en slags hörnstenar. Jag säger väl något om dessa emellanåt, separat eller invävt någonstans. Jag vill lämna öppet för att få justera i texterna. Om och då jag skulle ha skrivit något dumt, menar jag. För det kommer jag med all sannolikhet att göra. Hjälp gärna till förresten! Gillar jag inte det jag läser så har jag makten att gallra.

Då det gäller de samhälleliga funktionerna, politiker inbegripna... (Men blanda nu inte ihop "funktioner" med "fungera" i vanlig bemärkelse.)) är det bra att ha lite på fötterna. Jag tänker på en viss förståelse för mänskliga mekanismer och egenskaper som är knutna till psyket... såsom... ja så gott som allt.
Personligen ser jag en fördel med att kunna förklara och förstå att så mycket av det man upplever faktiskt ligger utanför ens egen kontroll. För tänk bara hur man skulle må om man trodde att andras fel och dumheter egentligen var ens egna. Det räcker med den sjukdom eller det kraftfulla illamående som kan drabba oss genom uppfattningen av att det är någon annan som verkar göra sitt bästa för att förstöra våra liv. De behöver inte vår hjälp.


Jag har lämnat förslag till en definition av dumhet: "Det att onödigtvis handla utan kunskap". Fundera gärna över den.