Sanningen som hämnd

För en tid sedan fick jag förslaget att fixa en hemsida för att skriva om allt jag blir arg på, vilket inbegriper sådan som skett, sker och med all sannolikhet kommer att ske. Från hemsida var inte steget långt till hämndsida. Jag ville ju ge igen på något sätt, genom att helt enkelt tala om vad som skett. Eftersom de flesta verkar föredra döden framför att utmålas i en dålig dager, kände jag att jag var på rätt väg. Jag skulle få skriva av mig lite och i bästa fall få något sagt också.

måndag 25 januari 2010

När orden inte räcker till tar dumheten över

Vad säger man om dagens ynkliga påhopp av moderaterna, då de i desperation går ut i Aftonbladet för att håna Alexandra?:
www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6483262.ab
Alexandra är tjejen som vågade gå ut i media för att berätta för det svenska folket om sin situation som sjuk och som måltavla för alliansens utsorteringspolitik, alltså de utförsäkringar som de tillsynes outtröttligt hävdat vara till för att värna de sjukas rätt till rehabilitering.

Jag saknar ord att med ett korrekt språk uttrycka vad jag upplever. Däremot har Gunnar Axén och Helena Riviére inte saknat vare sig ord, fantasi eller taktlöshet i deras reaktion på Alexandras berättelse: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6431136.ab
De har från första till sista stavelse förvrängt det Alexandra har skrivit i sin artikel. Lägg bara de två artiklarna bredvid varandra så får ni en mycket god uppfattning om dessa moderaters kultur, mentala status och uppfattning om vad som är rumsrent och inte. Förutom de rent lögnaktiga förvrängningarna av Alexandras text, har de nu sjunkit så lågt att de är beredda, att med hån gå till individangrepp mot en person med en besvärlig sjukdomsbild. Jag har punkt för punkt kommenterat denna moderata dyngstack i en annan blogg, men förmodligen i onödan då allt framträder så klart. Det var ren desperation och illamående som fick mig att göra den listan... och i viss mån för att ge stöd åt dem som ännu inte förstått situationens faktiska allvar.
Ja, det löjets skimmer som vilat över tidigare retoriska finter av låg kvalitet från Axén, Husmark och company (Fredrik Reinfeldt inbegripen), har nu övergått till att med ett nästan bländande sken belysa dagens tecken på inkompetens och smaklöshet.

Enligt min definition av dumhet (se förstasidan) har man nu tagit en tiopoängare. För visst är det övermåttan dumt av moderaterna att offentliggöra den okunskap man besitter (kan man besitta ett negativt värde?) och samtidigt försöka använda lögner och förvrängningar i syfte att smutskasta en "motståndare" som Alexandra, en person som velat visa hur deras politik slår mot henne och många andra. Här har vi fått se prov på hur modiga människor behandlas, och alltid har behandlats, av dem som betraktar sig som förmer.. Men det är en annan historia.

Det här mina vänner är alltså en höjdare. Man skulle kunna tro att den nya duon Axén och Riviére försöker komma in i Guinness Rekordbok... men frågan är med vad. Ty att bete sig på det här viset i syfte att vinna väljare, är inte enbart dumt, inte heller endast jättedumt. Detta är ett mycket bra exempel på ett ointelligent beteende... som att få tio fel av fem möjliga och vara stolt över det. För mitt inre framträder en apa som lekt med Alfapet-brickor.

Mina damer och herrar! För att leda ett land och ett folk behövs betydligt mer än matematiska kunskaper, miniräknare och lek med Alfapet-brickor! Sverige är förhoppningsvis mer än en spelbutik!
Nu är det alltså sista dansen för de politiker som vill ta avstånd från den borgerliga politik som förs, det så kallade nyliberala förhållningssättet där gränsen till det extrema redan förlorat sina konturer.

1 kommentar:

  1. Apropå...
    "För att leda ett land och ett folk behövs betydligt mer än matematiska kunskaper, miniräknare och lek med Alfapet-brickor!"
    ...så glömde du ta med Svante Borgs plastgubbar som han lekte med i tv :D

    Undrar om de haft en taskig barndom utan leksaker? De tycks kompensera för något trauma så, numerärt sett, vuxna de är...

    /Kassandra

    SvaraRadera