Sanningen som hämnd

För en tid sedan fick jag förslaget att fixa en hemsida för att skriva om allt jag blir arg på, vilket inbegriper sådan som skett, sker och med all sannolikhet kommer att ske. Från hemsida var inte steget långt till hämndsida. Jag ville ju ge igen på något sätt, genom att helt enkelt tala om vad som skett. Eftersom de flesta verkar föredra döden framför att utmålas i en dålig dager, kände jag att jag var på rätt väg. Jag skulle få skriva av mig lite och i bästa fall få något sagt också.

torsdag 18 mars 2010

Med ambulans till arbetsförmedlingen

Kommer just från ett besök hos Ilsemarie, Ett Hjärta Rött. Hon är ju en av dem som sticker ut ur mängden med sina inlägg. Efter stark läsning blir det ofta läge för kräkelser. Hulkar ur mig ilska och frustration. Tillbakablickar och framtidsscenarier kastar sig mot mig om varannat... Å så klipper jag ur det jag skrivit och lägger det i högen av allt annat skriver och opublicerat.

Nu slänger jag in min känslomässiga reaktion på hennes senaste inlägg. De må vara slarvigt men kanske du förstår mig och kan hjälpa mig i tänket:

Men, girigheten är ju människans mest framstående drag! Och, de riktigt sjukligt giriga - kapitalnarkomanerna - är och har alltid varit i så uselt skick att de inte drar sig för någonting så länge de kan tjäna en slant på det. Är alla dessa psykopater? Har vi inte sett tillräckligt av detta genom årtusendena? Skälet till att de gör så här... är att de KAN göra det... och det kan de för att det är så illa ställt med solidaritet och medkänsla.

Vad som kanske skulle kunna vara ett motdrag, är att de rödgröna (motparten) presenterar en juste socialpolitisk plan med ett väl genomtänkt och väl formulerat innehåll. Kanske inte så mycket i form av färdiga lösningar som på en plan och ambition att med folkets stöd och inflytande skapa framtidens samhälle, alltså med en början i att snygga till framför sin egen port och i de egna korridorerna, återinföra tjänstemannaansvaret och genom att stimulera människor till delaktighet och engagemang... vilket sossarna knappast gjort sig kända för hittills. Kanske är det även dags för sunda och rejäla borgerliga att resa sig ur den dynghög de nu sitter i. De borde ju intressera sig för hur de kommer att bli ihågkomna.

Undrar om de allierade brunblå är beredda att chansa allt de äger och har på att fortsätta driva sin utrensningspolitik? Vad skulle hända om man "säger" att: antingen river ni omedelbart upp era egna beslut och påbörjar en diskussion med oss, eller så kommer vi lova väljarna att...

En rättvis (de blå är ju mycket för just rättvisa) kontring skulle ju vara att ruinera de högst betalda i landet, de som själva tycker att de "har det bäst". Kan man dra undan mattan för de svagaste och fattigaste bör man ju kunna acceptera att man gör det för de rikaste (jag kallar dem inte starka, inte "över" heller), de som uppenbarligen fått ut mest av de kollektiva ansträngningarna... kapital alltså, även detta på andras bekostnad. Dessa bör ju ha betydlig bättre förutsättningar att komma igen, menar jag. Man konfiskerar deras pengar liksom man nu konfiskerar försäkringsersättningar. Kanske kan man införa en arbetslinje för dem också... i stenbrott kanske eller i något vårdyrke... enbart för att bjuda dem vidgat medvetande. Det skulle kunna vara stärkande för dem med fysiskt arbete efter allt pappersvändande... allt detta i all välmening, naturligtvis.

Man kan ju tro att de är ute efter stridigheter då de med ett flin beter sig som de gör. Hur långt inbillar de sig att de kan driva människor? Undrar om det som sker nu inte är att på sikt provocera människor till terrorhandlingar... vad sker med människor som inget har att förlora? Detta har man naturligtvis inte ägnat en tanke... eller är det här vi hittar det inofficiella argumentet till att förstärka poliskåren.

Det är inte enbart sjuka det handlar om. De arbetslösa och de massor som med andras hjälp försatts i skuldfällor som man samtidigt ser till att de aldrig kommer ur... - naturligtvis med statens fogdar som uppgiftslämnare - hur är det med dem? (Har du tänkt på att det inte finns motsvarande registrering av oseriösa företag och de som leder dessa?) Därmed inte sagt att det är de borgerliga som ställt till med att gynna en förkastlig inkassoindustri. Sossarna kan ju de också, har vi sett. Alltså kan vi konstatera att detta inte har ett smack med partipolitik att göra. Däremot kan vi anklaga de borgerliga för att medvetet förstöra tiotusentals eller hundratusentals människors liv, ruinera och skada dem. Det var länge sedan vi såg något sådant... nä det var det ju inte. De är i gott sällskap.

söndag 14 mars 2010

Tror du Husmark bryr sig om din hälsa?

Jag har aldrig trott att socialdepartementet eller socialförsäkringsministern haft något större intresse av smitta, hälsa och besparingar. Som Cristina Husmark Pehrsson tidigare deklarerat (de blå hoppas väl även detta ska falla i glömska... det är därför gubbarna och gummorna försvinner mellan varven... är min övertygelse), handlar utförsäkringarna om att överföra kapital till andra verksamheter... privata exempelvis. Officiellt sprider man emellertid budskapet att man "rekordsatsar på sjuka" då de berövas pengar, boenden, hälsa och människovärde. Att några av dessa har reagerat positivt på att få bryta sitt utanförskap, använder man som mantra i syfte att inkludera "alla".
OM, man faktiskt är intresserad av att begränsa smittospridning och minska skattebetalarnas kostnader svarar man givetvis på mitt erbjudande:


Förhindrande av smitta (till Göran Hägglund, svar går till xxx

Meddelande: Jag tror mig ha uppmärksammat en mycket stor smitto-orsak, en av de förmodligen största riskerna näst ventilationssystem, om inte större. Det är ingen ny upptäckt men dåligt uppmärksammad och lika dåligt spridd. Jag antar att det skulle finnas hundratals miljoner eller många miljarder att tjäna in på kort tid genom en effektiv kampanj. Det är kampanjen med information om denna spridningsrisk och förhindrandet av densamma som är min idé. Jag är tyvärr sjuk med sjukbidrag, något som har kostat mig väldigt mycket genom statens särskilda beskattning av mig samt den ignorans som förekommer avseende min sjukdoms uppkomst. Likaså hör jag som långtidssjukskriven till den grupp som står i fokus för "arbetslinjen" och riskerar försämrad hälsa och senare ekonomisk ruin. Därför känner jag mig nödgad att inta följande ekonomiska perpektiv:

I min relation med svenska staten och de ekonomiska intressen den främst värnar, försöker jag lära mig att göra som de flesta andra genom att inta ett övervägande ekonomiskt perspektiv på tillvaron och därför hänvisa till "marknadskrafterna".

Preliminärt förslag: Jag föreslår att socialdepartementet ersätter mig med motsvarande 1 % av besparingarna under en femårsperiod efter kampanjen, alternativt med 10 miljoner kronor netto i samband med undertecknande av nödvändiga papper. En klausul i handlingarna kan ange villkoret att besparingarna skall överstiga 10 miljoner kronor under en fastställd period efter genomförandet av kampanjen som påbörjas omgående. Utöver detta står socialdepartementet för kostnaderna för en fristående jurist att ordna med papper. I dennes närvaro ger jag besked. Det svenska folket vill säkert gärna bli informerat om denna möjlighet till en tryggare miljö. Meddela mig gärna på e-postadressen.

/ Lars

Så här intresserade är man av smittorisker och sänkta kostnader för skattebetalarna... egentligen:

Hej Lars!

Tack för Ditt brev. Du skrev ursprungligen till socialminister Göran Hägglund men eftersom de frågor Du tar upp närmast ligger inom socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons ansvarsområde i regeringen så har socialförsäkringsministern bett mig svara Dig. Jag beklagar att svaret dröjt.

Socialförsäkringsministern får många brev som Ditt från personer som har synpunkter eller förslag på hur man kan utveckla sjukförsäkringen och motverka ohälsa. Statsrådet har emellertid inte möjlighet att kommentera eller ta del av alla dessa förslag i närmare detalj.

Jag vill dock tacka Dig för Ditt engagemang och för att Du tog Dig tid att skriva. Det är alltid värdefullt för socialförsäkringsministern att få brev om förbättringar inom sitt ansvarsområde i regeringen.

Stockholm i februari 2010

Med vänliga hälsningar

Daniel xxxx
Medarbetare i Cristina Husmark Pehrssons politiska stab


Jag ställer mig naturligtvis frågan hur det kan vara värdfullt att få brev och förslag man inte intresserar sig för. Jag hade faktiskt en god idé här. Kan det vara så att man, dels nekar att intressera sig för medborgarförslag och att ge privatpersoner, utom sig själva och de närmaste, ekonomiska ersättningar, belöningar och fördelar, dels överlåter åt en mur av med-arbetare att kategoriskt filtrera bort allt man inte själv är pappa eller mamma till?

Så nu, kära läsare, vet ni att man struntar i om ni blir sjuka eller inte, om det finns stora pengar att spara in eller inte. Är inte besparingarna intressanta så blir det lite tokigt att hänvisa till att minska kostnader... eller?