Sanningen som hämnd

För en tid sedan fick jag förslaget att fixa en hemsida för att skriva om allt jag blir arg på, vilket inbegriper sådan som skett, sker och med all sannolikhet kommer att ske. Från hemsida var inte steget långt till hämndsida. Jag ville ju ge igen på något sätt, genom att helt enkelt tala om vad som skett. Eftersom de flesta verkar föredra döden framför att utmålas i en dålig dager, kände jag att jag var på rätt väg. Jag skulle få skriva av mig lite och i bästa fall få något sagt också.

måndag 25 januari 2010

När orden inte räcker till tar dumheten över

Vad säger man om dagens ynkliga påhopp av moderaterna, då de i desperation går ut i Aftonbladet för att håna Alexandra?:
www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6483262.ab
Alexandra är tjejen som vågade gå ut i media för att berätta för det svenska folket om sin situation som sjuk och som måltavla för alliansens utsorteringspolitik, alltså de utförsäkringar som de tillsynes outtröttligt hävdat vara till för att värna de sjukas rätt till rehabilitering.

Jag saknar ord att med ett korrekt språk uttrycka vad jag upplever. Däremot har Gunnar Axén och Helena Riviére inte saknat vare sig ord, fantasi eller taktlöshet i deras reaktion på Alexandras berättelse: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6431136.ab
De har från första till sista stavelse förvrängt det Alexandra har skrivit i sin artikel. Lägg bara de två artiklarna bredvid varandra så får ni en mycket god uppfattning om dessa moderaters kultur, mentala status och uppfattning om vad som är rumsrent och inte. Förutom de rent lögnaktiga förvrängningarna av Alexandras text, har de nu sjunkit så lågt att de är beredda, att med hån gå till individangrepp mot en person med en besvärlig sjukdomsbild. Jag har punkt för punkt kommenterat denna moderata dyngstack i en annan blogg, men förmodligen i onödan då allt framträder så klart. Det var ren desperation och illamående som fick mig att göra den listan... och i viss mån för att ge stöd åt dem som ännu inte förstått situationens faktiska allvar.
Ja, det löjets skimmer som vilat över tidigare retoriska finter av låg kvalitet från Axén, Husmark och company (Fredrik Reinfeldt inbegripen), har nu övergått till att med ett nästan bländande sken belysa dagens tecken på inkompetens och smaklöshet.

Enligt min definition av dumhet (se förstasidan) har man nu tagit en tiopoängare. För visst är det övermåttan dumt av moderaterna att offentliggöra den okunskap man besitter (kan man besitta ett negativt värde?) och samtidigt försöka använda lögner och förvrängningar i syfte att smutskasta en "motståndare" som Alexandra, en person som velat visa hur deras politik slår mot henne och många andra. Här har vi fått se prov på hur modiga människor behandlas, och alltid har behandlats, av dem som betraktar sig som förmer.. Men det är en annan historia.

Det här mina vänner är alltså en höjdare. Man skulle kunna tro att den nya duon Axén och Riviére försöker komma in i Guinness Rekordbok... men frågan är med vad. Ty att bete sig på det här viset i syfte att vinna väljare, är inte enbart dumt, inte heller endast jättedumt. Detta är ett mycket bra exempel på ett ointelligent beteende... som att få tio fel av fem möjliga och vara stolt över det. För mitt inre framträder en apa som lekt med Alfapet-brickor.

Mina damer och herrar! För att leda ett land och ett folk behövs betydligt mer än matematiska kunskaper, miniräknare och lek med Alfapet-brickor! Sverige är förhoppningsvis mer än en spelbutik!
Nu är det alltså sista dansen för de politiker som vill ta avstånd från den borgerliga politik som förs, det så kallade nyliberala förhållningssättet där gränsen till det extrema redan förlorat sina konturer.

På begäran- relationen mellan hämnd och dumhet

Det har visat sig att det kan bli lite svårt att koppla ihop begreppen: dumhet, ointelligens, ondska och hämnd. Jag använder dem gärna, och i den ordningen, men ni har naturligtvis rätt att kräva en förklaring.

Nu kan jag säga att jag gärna använder mig av "stipulativa" definitioner, samt utan att berätta det. Det låter häftigt för den som inte vet vad det betyder, vilket jag kan utnyttja om jag vill vara dum eller elak. Men nu är jag för klok för att slänga mig med ovanligare ord då jag vill säga något (vilket även passar mig bra eftersom jag kan så många). Dessutom är jag en vänlig själ. Så vänlig att jag har blivit arg... Kommer du ihåg vad jag pratade om nu?
En stipulativ definition innebär: "Så här menar jag när jag säger xxx", i motsats till en lexikalisk definition som är vedertagen och kan hittas i just lexikon.
Ett exempel på en person som nästan uteslutande använder sig av stipulativa definitioner, utgörs av min nuvarande favorit Gunnar Axén... Han gör dock misstaget att lika ofta blanda ihop dessa med de lexikaliska.

Nåväl, en/min definition av "dum" - det att onödigtvis handla utan kunskap - har jag dragit. Men uttrycket blir ju inte aktuellt med mindre att man misslyckas med det man företagit sig, eller? Håller man färgen kan faktiskt folk tro att man är ett geni... man själv också. Många goda exempel på det här hittar man företrädesvis hos grabbar mellan tretton och tjugofem.
Vad jag just nu är ute efter, är när någon gör något ont och elakt. Det behöver ju inte alls innebära att det är dumt per definition... utom vid ett delikat tillfälle. Nämligen när någon tar hämnd. På så sätt kan en ond gärning vara jättesmart ganska länge innan vederbörande kommer på att h-n varit just dum. Ju mer tid som förflutit, desto mer blir det nu att fundera på.
Härmed har jag lyckats koppla ihop begreppen dum och hämnd.

Hur är det med ondskan då? Ont är väl ont och eventuellt elakt, kan man tänka. Ja, det är väl riktigt så länge det handlar om medvetna handlingar, alltså där personen eller personerna är onda eller elaka. Här bör vi kanska göra skillnad på ond och elak också, där jag själv anser att elak och elakt beskriver något eller fler tillfällen, medan ond och ondska handlar om en karaktär och ett eventuellt kroniskt tillstånd.
Men sedan har vi de omedvetna handlingarna, där någon kan begå en ond handling eller genom sitt sätt att leva och vara, kan göra ont. Man kan ju i all välmening göra något som skadar någon eller något. Detta är kanske mest typiskt då föräldrar av kärlek och i välmening köper tonvis med godis, eller ger barnen mer frihet än de klarar av. Konsekvenserna av den goda handlingen göra ont eller skada, och ibland kanske mer ont än om den varit avsiktligt ond. Man har ju viss kontroll med avsikter, vilket man saknar då det handlar om omedvetenhet.

När jag sitter och skriver om det här kommer jag in på betydelsen av begreppen egocentricitet, egoism kontra altruism, alltså oegennytta/kärlek till sin nästa.
De två första ego-begreppen har jag upptäckt att många inte håller isär. Därför tänker jag ge dem eget utrymme vid tillfälle.

Avslutningsvis kommer vi fram till begreppet intelligens. Jag gör inget väsen av det för jag har egentligen inte nosat så mycket på det området. Jag har tidigt upplevt att det råder en viss övertro på betydelsen av att vara intelligent, vilket har irriterat mig oerhört. Man måste ju ifrågasätta innebörden av det uttrycket då många uppenbarligen lätt beter sig dummare ju intelligentare de anser sig vara. Det finns till och med ett ord för dessa, nämligen "intelligensaristokrater". Jag har därför hittat på begreppen "negativ intelligens" och "negativ utbildning". (Det kanske redan finns, men så länge jag är omedveten om det så kan i varje fall låtsas.) Men dessa får jag också ta vid ett annat tillfälle.

Jag nöjer mig för stunden med att intelligens får stå för snabbhet, generaliseringsförmåga och viss fantasi eller kreativitet. Får väl sätta mig ner och läsa på, om och när det krävs.