Med ambulans till arbetsförmedlingen

Kommer just från ett besök hos Ilsemarie, Ett Hjärta Rött. Hon är ju en av dem som sticker ut ur mängden med sina inlägg. Efter stark läsning blir det ofta läge för kräkelser. Hulkar ur mig ilska och frustration. Tillbakablickar och framtidsscenarier kastar sig mot mig om varannat... Å så klipper jag ur det jag skrivit och lägger det i högen av allt annat skriver och opublicerat.

Nu slänger jag in min känslomässiga reaktion på hennes senaste inlägg. De må vara slarvigt men kanske du förstår mig och kan hjälpa mig i tänket:

Men, girigheten är ju människans mest framstående drag! Och, de riktigt sjukligt giriga - kapitalnarkomanerna - är och har alltid varit i så uselt skick att de inte drar sig för någonting så länge de kan tjäna en slant på det. Är alla dessa psykopater? Har vi inte sett tillräckligt av detta genom årtusendena? Skälet till att de gör så här... är att de KAN göra det... och det kan de för att det är så illa ställt med solidaritet och medkänsla.

Vad som kanske skulle kunna vara ett motdrag, är att de rödgröna (motparten) presenterar en juste socialpolitisk plan med ett väl genomtänkt och väl formulerat innehåll. Kanske inte så mycket i form av färdiga lösningar som på en plan och ambition att med folkets stöd och inflytande skapa framtidens samhälle, alltså med en början i att snygga till framför sin egen port och i de egna korridorerna, återinföra tjänstemannaansvaret och genom att stimulera människor till delaktighet och engagemang... vilket sossarna knappast gjort sig kända för hittills. Kanske är det även dags för sunda och rejäla borgerliga att resa sig ur den dynghög de nu sitter i. De borde ju intressera sig för hur de kommer att bli ihågkomna.

Undrar om de allierade brunblå är beredda att chansa allt de äger och har på att fortsätta driva sin utrensningspolitik? Vad skulle hända om man "säger" att: antingen river ni omedelbart upp era egna beslut och påbörjar en diskussion med oss, eller så kommer vi lova väljarna att...

En rättvis (de blå är ju mycket för just rättvisa) kontring skulle ju vara att ruinera de högst betalda i landet, de som själva tycker att de "har det bäst". Kan man dra undan mattan för de svagaste och fattigaste bör man ju kunna acceptera att man gör det för de rikaste (jag kallar dem inte starka, inte "över" heller), de som uppenbarligen fått ut mest av de kollektiva ansträngningarna... kapital alltså, även detta på andras bekostnad. Dessa bör ju ha betydlig bättre förutsättningar att komma igen, menar jag. Man konfiskerar deras pengar liksom man nu konfiskerar försäkringsersättningar. Kanske kan man införa en arbetslinje för dem också... i stenbrott kanske eller i något vårdyrke... enbart för att bjuda dem vidgat medvetande. Det skulle kunna vara stärkande för dem med fysiskt arbete efter allt pappersvändande... allt detta i all välmening, naturligtvis.

Man kan ju tro att de är ute efter stridigheter då de med ett flin beter sig som de gör. Hur långt inbillar de sig att de kan driva människor? Undrar om det som sker nu inte är att på sikt provocera människor till terrorhandlingar... vad sker med människor som inget har att förlora? Detta har man naturligtvis inte ägnat en tanke... eller är det här vi hittar det inofficiella argumentet till att förstärka poliskåren.

Det är inte enbart sjuka det handlar om. De arbetslösa och de massor som med andras hjälp försatts i skuldfällor som man samtidigt ser till att de aldrig kommer ur... - naturligtvis med statens fogdar som uppgiftslämnare - hur är det med dem? (Har du tänkt på att det inte finns motsvarande registrering av oseriösa företag och de som leder dessa?) Därmed inte sagt att det är de borgerliga som ställt till med att gynna en förkastlig inkassoindustri. Sossarna kan ju de också, har vi sett. Alltså kan vi konstatera att detta inte har ett smack med partipolitik att göra. Däremot kan vi anklaga de borgerliga för att medvetet förstöra tiotusentals eller hundratusentals människors liv, ruinera och skada dem. Det var länge sedan vi såg något sådant... nä det var det ju inte. De är i gott sällskap.