Sanningen som hämnd

För en tid sedan fick jag förslaget att fixa en hemsida för att skriva om allt jag blir arg på, vilket inbegriper sådan som skett, sker och med all sannolikhet kommer att ske. Från hemsida var inte steget långt till hämndsida. Jag ville ju ge igen på något sätt, genom att helt enkelt tala om vad som skett. Eftersom de flesta verkar föredra döden framför att utmålas i en dålig dager, kände jag att jag var på rätt väg. Jag skulle få skriva av mig lite och i bästa fall få något sagt också.

fredag 12 februari 2010

En illusion om pengars storlek

Man kan tycka att det borde finnas ett definierat mått på svensk levnadsstandard. Eftersom många påpekar att det är si och så bra i Sverige så borde man kunna ge besked om hur bra det är. Det är ju först efter att ha fått boende, mat och kläder på kroppen som en människa kan börja "självförverkliga" sig, börja ägna sig åt annat än att enbart jobba och låna böcker på biblioteket (som än så länge är gratis).
Man behöver inte vara företagsekonom för att känna till att behållningen/vinsten beräknas på intäkterna minus kostnaderna. Frågan är då hur mycket man tjänar, hur höga levnadskostnaderna blir och vad man får kvar.

Säg att 13 000kr/mån som ger 10 000kr /mån netto, skulle vara ett mått på svensk levnadsstandard, minimum. Dessa pengar tillåter mig att ha en lägenhet, kanske en bil och att äta hyfsat eller att kanske byta ut bilen mot att unna mig bättre kläder eller kunna gå ut någon gång. Dock räcker de inte till så mycket mer, beroende på var man bor naturligtvis. I stockholmsregionen räcker det kanske högst till hyra och mat.
Vi kan tänka oss att man i det här inkomstläget kan spara 100kr i månaden och alltså har råd att anlita en hantverkare eller kanske en bilverkstad en timme efter att ha sparat i ett halvår. Tänder, glasögon, gym, elektronik och annat kan vi glömma. I den här situationen är man nästan tvungen att sammanbo med någon.

Anta att en person istället tjänar 20 000 kr/mån (vilket inte är den lägsta, men en låg lön) vilket ger ca 16 000kr netto. Det är ca 1,5 gånger mer brutto och 1,6 mer netto än i exemplet ovan. Men, efter att ha dragit 10 000 kr för svensk minimum-standard av båda dessa löner kan man se att den med den högre lönen faktiskt har 60 gånger mer pengar i sin börs.

Hur är det när någon säger sig tjäna dubbelt så mycket som den med 20 000 kr?
Jo, h-n får 28 300 kvar efter att skatten dragits av. Dras ytterligare 10 000 kr för "svensk minimumstandard" av så har den personen drygt 18 000 kronor kvar, alltså 3 gånger mer pengar i handen. Men i förhållande till minimum-människan blir det 180 gånger mer!
Man kan tänka sig att de här två personerna ska pensionsspara eller höja sin standard för säg 3000 i månaden. Då innebär det att den med den högre lönen har 5 gånger mer kvar. Med minimilönen kan man inte pensionsspara.

RK:s rektor, som har varit på tapeten, får 50 000 netto alltså 40 000 efter skatt och ministandarden. Det blir 6.6 gånger mer än för den med 6000 netto, plus de betydligt större investeringsmöjligheterna. Här 400 gånger mer än "hushållerskan". Men egentligen tycker vissa ekonomer att hushållerskan och andra värdelösa människor inte ska ha mer än fyra fem tusen. Annars fungerar inte Sverige, säger de. Vilket säkert är sant om vi ska ha en tillräckligt stor grupp med multimiljonärer och miljardärer, samt en medelsvenson som får 150 till 200 gånger mer än sin hushållerska... som utifrån sin ringa inkomst ändå har bidragit till studiemöjligheterna för dem som tjänar så mycket mer.

Att tjäna "dubbelt" så mycket kan alltså innebära att man faktiskt har tre till fem gånger så mycket kvar efter att ha dragit av samma kostnader. Att tjäna "fyra" gånger mer kan i praktiken innebära "200", om man jämför med en riktigt låg lön eller en sjukersättning! Hur många tänker på det?

Nu kan vi börja fundera över de 4000 kronorna som skulle betalas ut till dem som utförsäkras och som även gäller för arbetslösa. Hur fungerar det egentligen? Ska vi ha klart för oss att av dessa 4000 går nästan allt tillbaks till stadskassan i form av skatter i fler led, kanske 3000 efter ett år? Ser man det så innebär det att kostnaden för 100 000 sjuka hamnar på 1.2miljarder per år... vem var det som så generöst sänkte sin bonus från en miljard till ynka sjuhundrafemtio miljoner på nittiotalet? Nej det här med ekonomi är inte lätt att förstå alla gånger. Undrar just vad det skulle innebära med en "garantilön" på 10 000 netto, där det fortfarande finns en motivation att kunna tjäna mer, för att inte tala om hur mycket samhället skulle tjäna in på den enklare hanteringen.

Naturligtvis ska man tjäna mer efter studier och hårt arbete, speciellt om produkten kommer samhället till nytta, vilket faktiskt sker. Som bonus kan man ju få ett arbete som gör det kul att stiga upp på morgonen och ger ork över till barn och fritid. (Det är väl ganska mycket värt, bara det.) Men har jag fel om jag påstår att ju viktigare en arbetsinsats är för samhället och våra grundläggande behov, desto mindre tjänar man... även om sossarna sitter vid makten.

7 kommentarer:

  1. Nej, du har inte fel i påståendet att
    "ju viktigare en arbetsinsats är för samhället och våra grundläggande behov, desto mindre tjänar man".
    Ju mer man tjänar desto mindre ansvar också. Inget alls, närmare bestämt. Inte mycket till karla-karlar i näringslivstoppen inte, men en jäkla massa bortskämt gnäll.
    /Jeanette

    SvaraRadera
  2. Det här kan göra vem som helst snurrig och det kanske är meningen att det ska vara snårigt. Visst det blåser hårt nu, och jag tror som du att ett regeringsbyte inte skulle göra någon skillnad. Däremot om många röstar blankt,vilket i år för mej blir första gången jag gör något sådant. Kanonbra blogg och är det ok om jag lägger till dej på min sida?

    SvaraRadera
  3. Tack för dina kommenatarer hos mej, Ditt ifrågasättande och klargörande över hela den förvirrade sitsen vi sitteri blir tydlig.
    Jag deltar i bloggdebatten nu och om du går in till mej får du veta mer, Jag hoppas du blir med och väcker sovskallarna.

    SvaraRadera
  4. Roligt med uppskattning!

    Jeanette: Att ansvaret ofta minskar uppåt i hierkierna är väldigt intressant. Förutom perspektivet "svågerpolitik" och vad denna innebär kan vi ju tänka oss andra skäl. Hur är det med "kårandan"? Kan man tänka sig att vissa sitter där de sitter under vissa förutsättningar? o.s.v...

    Hur ligger det till med de politiker i olika partier som inte riktigt vill vara med på tåget. Är det så att det är bättre för oss att de sitter tysta men tryckandes på "rätt knappar", än att de byts ut eller mobbas ut. Det är som med Försäkringskassans handläggare. Vill "vi" att de som inte orkar med det som sker ska sluta sina anställningar (vissa menar ju att det vore solidariskt och tappert, vilket är helt rätt) för att ersättas av personer som gillar det de tvingas göra eller struntar i det?

    Vad sägs om en kartläggning av det här... som tidningarna förmodligen gjort... eller?


    inspirerar: Det är klart att du ska lägga till mig! :) Visst ska jag kika in hos dig. Det verkar vara full rulle där dessutom.

    Jag kommer bara att tänka på en sak angående "röstningen". Personligen är jag partipolitiskt obunden och tycker snarast att valet kan handla om vilket parti som är sämst. Det är helt okelt att rösta blankt eftersom tystnaden också är ett sätt att uttrycka sig.

    Men... man kan rösta strategiskt också, dels genom att försöka få ett parti över fyraprocentsspärren, dels genom att tillvarata sina egna intressen. De som räds nedrustningen av socialförsäkringen måste ju rösta rödgrönt om de vill förhindra det... även om de i sina hjärtan är moderater. Ja, vi ser ju vad färgerna är värda nu för tiden... Det blir lite mer som att byta teleoperatörer, tvära kast i brist på etiska kvaliteter att värna. Är inte jag värd något så är inte de heller värda något.

    SvaraRadera
  5. Jag har ingen som helst partitillhörighet, och att rösta nu för mej på något skulle vara att gräva en grav för människan. Vill dessa sötnosar inte lyssna nu och ta del av människans verklighet så blir det ett visat missnöje med blankröst.

    SvaraRadera
  6. God iakttagelseförmåga, ser jag här!
    Applåderar!
    Jag har vid flertalet tillfällen bett en enda politiker prova att leva i minst 3 måndader på det vi som är sjuka har att leva av, om vi inte sambor med någon annan.Ingen har nappat ;-)
    Lägger till din sida på min!
    Hälsn Sarasvati

    SvaraRadera
  7. Kul. Tack!
    Har ingen nappat? De som är så intresserade. :D

    Jag hälsar på
    /L

    SvaraRadera