Var ska jag börja? - En inledning.

Har du tänkt på hur mycket dumt det finns? Det finns dumheter av alla de slag, allt från små vardags-dummisar som de vi ideligen kan observera i trafiken eller på stan, till katastrofal dumhet som vi oftast kommer i kontakt med via samhälleliga funktioner eller då vi slår på nyheterna. Vi råkar ut för dem i köerna då någon bara MÅSTE stå så nära att man riktigt kan höra näshåren rassla av deras nosande då du försöker smyga med din kontokortskod. De slukar varenda milimeter du rör dig framåt eller ligger fem meter bakom dig då du kör bil, oavsett var du kör eller hur fort det går. Detta trots att det är helt tomt bakom och fanskapet inte ska om. Det är sådant de (iglarna) förmodligen inte tänker på. Bortsett trafikdummisarna är de här ofarliga. Då är det värre med det stora antalet människor som nyser i händerna och kladdar jocket på allt de kommer åt... utan att vara medvetna om det. Man kan tycka att det inte borde vara så långt mellan tanke och hand-ling. Men det är det ofta... i den mån handlingen föregåtts av någon tanke. Ibland är det bara långt, liksom.

En bekant frågade mig vilken halvmeter som var längst. Vi hade just pratat om känslor och ändå var svaret så kraftfullt i sin enkelhet. Hon menade att det var sträckan mellan hjärna och hjärta. När vi nu är inne på ett av mina favoritämnen skulle det vara på sin plats att fråga efter den längsta metern, om inte svaret redan var givet.

Här har vi redan kommit åt själva kärnan i betraktandet av många problem och frågeställningar. Förhållandet mellan tanke, känsla och handling är intressant. Inte enbart då man betraktar sambanden mellan dem, utan då man spånar över konsekvenserna av själva ordningsföljden.

Nå, vad finns det mer för dumheter och hur ska man betrakta detta viktiga ämne? Jag kan garantera att den här källan är fullständigt bottenlös. Sättet att betrakta vår verklighet skiftar och jag ska försöka hålla mig till mitt eget synsätt. Jag kan absolut inte luta mig mot långa och djupa studier i något av de ämnen jag tar upp, knappt i några andra ämnen heller. Så, det jag babblar om baseras på mina erfarenheter och upplevelser, till vilka jag lagt en slags slutledningsförmåga, eller i vilket fall en sådan ambition. Jag har snappat upp en del tankestöd här och var som jag använt som en slags hörnstenar. Jag säger väl något om dessa emellanåt, separat eller invävt någonstans. Jag vill lämna öppet för att få justera i texterna. Om och då jag skulle ha skrivit något dumt, menar jag. För det kommer jag med all sannolikhet att göra. Hjälp gärna till förresten! Gillar jag inte det jag läser så har jag makten att gallra.

Då det gäller de samhälleliga funktionerna, politiker inbegripna... (Men blanda nu inte ihop "funktioner" med "fungera" i vanlig bemärkelse.)) är det bra att ha lite på fötterna. Jag tänker på en viss förståelse för mänskliga mekanismer och egenskaper som är knutna till psyket... såsom... ja så gott som allt.
Personligen ser jag en fördel med att kunna förklara och förstå att så mycket av det man upplever faktiskt ligger utanför ens egen kontroll. För tänk bara hur man skulle må om man trodde att andras fel och dumheter egentligen var ens egna. Det räcker med den sjukdom eller det kraftfulla illamående som kan drabba oss genom uppfattningen av att det är någon annan som verkar göra sitt bästa för att förstöra våra liv. De behöver inte vår hjälp.

Jag har lämnat förslag till en definition av dumhet: "Det att onödigtvis handla utan kunskap". Fundera gärna över den.